Favoriter i repris på Jözzejassen

MagnusLindgren_fotoRonnieEliasson

Först ska sägas att detta inte är någon recension av Jözzejassen i Arvika förleden helg – att besöka två av tiotalet akter ger inte mandat att tycka till om helheten.

Men ett stilla reflekterande må ändå vara tillåtet. 

Jözzejassen i Arvika har i många år tillhört de musikaliska höjdpunkterna i Värmland med idel spännande artister, både etablerade och mer färska. I år kändes det dock som om festivalen lagt växeln i neutralläge eftersom programmet knappast var så ambitiöst som det brukar.

Nu är ju kultur inte någon vinstmaskin, och det finns säkert goda skäl för att behöva hämta andan ibland. Men det faktum att årets två tyngsta namn utgjorde dragplåster även förra gången kändes kanske inte precis nyskapande.

Magnus Lindgren med sitt Batucada Jazz i kvartettformat gör ingen besviken. Det musikaliska geniet och multiinstrumentalisten Lindgren kring vilken allt roterar, tillsammans med svängige gitarristen Erik Söderlind och landets funkigaste rytmsektion med Robert Ikiz på trummor och Magnum Coltrane Price på bas.

Det latinska materialet från Batucada Jazz, komponerat och inspelat på ort och ställe i Brasilien har en inneboende energi som kan försätta berg. En magnifik sammansmältning av Magnus Lindgrens musikaliska rötter och Brasiliens musikkultur.

BrazzBrothers_fotoRonnieEliasson

Det andra repriserade höjdpunkten, som spelade både fredag och lördag, var norska mästerblåsarna Brazz Brothers, tre + två bröder från ön Sula på Vestlandet, tillsammans med en slagverkare. Detta är lysande musikanter som har allt inom sig, och som inte verkar ha några besvär med att memorera ens de mest komplexa kompositioner.

En sådan var hyllingen till två andra blåsarbröder, Julian och Nat Adderley, ett långt stycke baserat på melodier och solon från Cannonball Adderley Quintet. Briljant framfört, som allt annat. Och ibland känns det som om det briljanta låser in Brazz Brothers i ett bås där det komplexa och briljanta tar överhanden. Trots all spelglädje, musiklusta och de rika inspirationskällorna Brazz Brothers bygger på så går det att få en överdos.

Men det är definitivt att svära i kyrkan – av oss som hörde lördagens konsert så var säkert många där även på fredagen.   

Man ser fram mot 2014, då Jözzejassen förhoppningsvis är tillbaka i den mer lämpade lokalen Ritz, där man hann med en festival innan den stängdes – tillfälligt får man hoppas.

Olle Hernegren

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(54566) [1]=> int(54541) [2]=> int(54639) [3]=> int(50803) [4]=> int(54329) [5]=> int(54382) [6]=> int(51323) [7]=> int(54209) }