Meny
Den nu 84-årige Lee Konitz gästade Fasching tillsammans med den halvsekel yngre pianisten Dan Trepper. Ett möte och samspel inte bara över generationsgränserna utan också i hög grad genom dem. Konitz rör sig både fysiskt och musikaliskt försiktigt, ibland lite trevande men ändå bestämt med en klar riktning.
Samtidigt gör han det inte lätt för i sig och även om merparten av repertoaren rör sig kring standards så är det inga raka linjer eller standardiserade utfall som Konitz söker. ”Jag har spelat den här melodin i 50 år, men aldrig med samma korus… tror jag” lägger Konitz till. Självironin finns där, men också otåligheten att vilja mer än man förmår. Det blir stundtals lite svajigt, framförallt i första set då de högre tonerna spricker och för ett eget liv vid några tillfällen.
Men då Konitz blivit varm i kläderna så blir det både koncentrerat och innovativt. Pianisten Dan Trepper stöttar, kompletterar och leder Konitz utan att ta över men har överblicken och ser till att man hamnar rätt. Duoupplägget ger ett avskalat, naket men också kammaraktigt utfall, där utväxlingarna dem emellan blir det som skapar dynamik och liv.
Konitz spelar som alltid ekonomiskt, sparsmakat och spatiöst och låter tonerna och fraserna vila medans Trepper har ett mer generöst och yvigt angreppsätt vilket gör båda förhållningssätten tydliga. Då Trepper på egen hand ger ett urval av Goldberg variationerna, blir begränsningarna i det jazziga uttrycket påtagliga. Sammantaget en minnesvärd spelning med en legend, men knappast legendarisk.
Konitz tillägnade konserten trumslagaren Paul Motian, en generationskamrat som nyligen gick ur tiden.
Ulf Thelander
Fasching Stockholm den 23 november 2011
Lee Konitz & Dan Trepper Duo
Lee Konitz as, Dan Trepper p.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
