Från bitar till block – går Jazzradion rätt väg?

jazzradion

Jazzradion har möblerat om, och serverar nu huvuddelen av veckans utbud i ett tretimmarsblock på sena söndagseftermiddagen. Skillnaden är tydlig mot den bild som Lasse Seger nedan tecknar upp av kortare program med en tydlig idé bakom.

Har utvecklingen gått mot det bättre eller det sämre? Så här tycker OJ:s medarbetare Lasse Seger: 

“Jag har räknat mig som storkonsument när det gäller Jazzradion, och minns Jan Olsson/Inge Dahls Jazz-å-du på söndagskvällarna varvat med Räftegårds Bebop spoken here, Uffe Flinks Jazzens Mecca samt Jens Lindgrens Jesses Jazzbar, Gunnar Lindqvists Oerhört fina jazzspår med flera mycket fina och underhållande jazzprogram – det var något att se fram emot.

På vardagar hördes Lars Westin med Jazzmagasinet, Summertime och Jazzarkivet (nyligen utrotat) samt Bertil Sundins pedagogiska program Jazzforum, som blev ett universitet i Coltrane, Davis, Ellington och Mingus för mig.  

Jazzmakarna med Gert Palmcrantz och Millroths Musikaliskt Varjehanda minns jag också med glädje. Dessa program var radiomässiga, dvs fantasirika, underhållande, lärorika och välprofilerade. Även Jazztoppen, Stardust, Jazzkrönikan, Django och Jazznytt speglade jazzen smakfullt.

Programledare som Hans Fridlund, Lars Resberg, Alexander Agrell, Martin Hansson, Olle Helander och Leif Smoke Rings Anderson (P1,P3,P4) har gått till jazzradiohistorien med stort kunnande. I min text finns några feta nyckelord, som ofta är bristvara i dagens jazzradio. Tillbaka till verkligheten och ny tablå.

Jazzradion har nu fått ny tablå. Varför? På söndagar (17.00-20.00) trenne timmar mastodont jazzmaraton med blandad kompott i en salig röra. Eller som en form av jazzreservat, där budskapet lätt förlorar sitt syfte. Vem sitter tre timmar klistrad vid radion en söndagskväll?

Lyssningströttheten brukar infinna sig efter en timme. Jazzarkivet, som jag tyckte bäst om, är puts väck – sorgligt nog. Varför? Naturligtvis skall man kunna ändra, men ändringen får inte vara självändamål, som det verkar vara med Jazzradion. Däremot är P2 Live en god idé med olika konserter alla dagar utom söndagar. På tisdagar lär det bli jazz och folkmusik där.

Blues med till exempel Leadbelly och Big Bill Broonzy hörs sällan eller aldrig numera i radion, liksom gospel och kampsånger. Varför? Visserligen blir det utmärkta Rendezvous en räddning ibland, men ……

 Lasse Seger”

Vad tycker du?