Fredrik Lindborg Gullin prisad

Foto: Mikael Silkeberg

Saxofonisten och kompositören Fredrik Lindborg tilldelades nyligen årets Lars Gullin pris.

Priset har årligen sedan 1997  delats ut till en musiker, kompositör eller arrangör som verkar i Lars Gullins anda under översyn av  Lars Gullin Sällskapet (LGS) i samarbete med Region Gotland samt JAZZ/Orkester Journalen.

Priset består dels av ett resestipendium på 20 000 kronor, som finansieras av Laila och Charles Gavatins Stiftelse för Jazzmusik, en statyett av den gotländska konstnären Stina Lindholm samt medverkan vid två konserter i Sanda kyrka på Gotland och vid en uppföljande konsert på Munkkällaren i Visby, som arrangeras av Kulturföreningen Roxy.

I en öppenhjärtig intervju berättar pristagaren om sin relation till Gullin:

Blev du överraskad att just du fick motta Gullin priset?

-Ja, verkligen. Jag har inte gått runt och funderat på vem som skulle få det men såklart blev jag väldigt överraskad, glad och mycket hedrad över utmärkelsen!

Varför var Lars Gullin en sådan erkänt stor låtskrivare och musiker både här hemma och internationellt tror du? Vad har han betytt för dig i ditt egna musikskapande?

-I mina öron har han ett helt unikt spelsätt. Dels en har han lätt svängighet i fraseringen som inte är så vanligt på barytonsaxofon och han spelar ofta vackert och i ett ganska högt register. I storband tex blir barytonsaxofonisten ofta tillfrågad att spela solo på de vräkiga låtarna, tvärtemot hur Gullin spelade. I hans kompositioner hör man tydligt arvet av svensk folkmusik och även ett stänk av klassisk musik vilket var något helt nytt och en musik som jag uppfattar som väldigt unik.

-Gullin har betytt mycket framför allt för mitt barytonsaxspel. Jag väljer ofta barytonsaxen när jag vill spela skört och vackert och tenoren när det ska vara vräkigare. Det lyriska och hans förmåga att skapa vackra melodier är något som inspirerar mig mycket. På skivan a Swedish Portrait (Prophone/Naxos) där vi enbart spelar Gullins låtar har vi hittat nya infallsvinklar på hans musik utifrån vårt eget temperament och spelsätt. Ibland har vi gjort musiken vräkigare och “amerikanskare” vissa låtar är skörare och sprödare, ibland spelar vi vad jag kallar “andra rytmer”, jag vet inte vad det kan heta egentligen men nåt åt calypsohållet, i alla fall inte swing, men framförallt har vi lyft fram inslagen av folkmusik och klassisk musik. Bandet består av sax, bas, trummor och fyra stråk och just stråket har en mycket aktiv och framträdande roll för att få fram just de här ingredienserna av musiken.

Vad ligger i loopen nu och frampå, du ska spela in mer Gullin-musik?

-Jag fortsätter med bandet med saxtrio och stråk. Dels har vi fler Gullinlåtar på gång men jag har också skrivit egen musik till bandet som har inspirerats av Gullins sätt att skriva. Jag har haft stråket i åtanke från första början vilket har gjort att musiken blir lite annorlunda mot det jag har skrivit tidigare. Något som är väldigt spännande är att Georg Riedel har komponerat musik till oss. Han är otroligt produktiv och spottar ur sig fantastisk musik som vi ska sätta tänderna i nu i vår. Det ska bli väldigt kul! I sommar och i höst har vi flera turnéer med bandet vilket vi verkligen ser fram emot. I övrigt ska vi spela in en ny skiva med Stockholm Swing All Stars nu i vår och jag spelade i förra veckan in en skiva i Malmö med en väldigt kul kvintett som pianisten Sven Erik “Svempa” Lundeqvist har dragit igång med Björn Ingelstam på trumpet, Svempa på piano, Simon Petersson på bas och Olle Dernevik på trummor.

Eftersom det inte blir så mycket gigande just nu så blir det mycket skivinspelningar och planerande inför framtiden med flera olika band. På ett sätt är det en ganska produktiv period där mycket nya idéer kläcks. Men såklart längtar jag efter att få spela igen, det är ändå det roligaste.

Patrik Sandberg

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.