Fritt att tolka P-Å:s bilder

Holmlander fotoRikkardHaggbom

Under våren har tubaisten Per-Åke Holmlander arrangerat en konsertserie, och på fredag 11 april kommer den tredje och näst sista konserten i serien. Per-Åke berättar om musiken och bakgrunden:

– Vi håller till i vad som annars är min replokal, säger P-Å när OJ ringer upp. De som har lokalen är tre sångpedagoger som kallar sig Sångbolaget, och det är en jättebra lokal för en publik på 40 – 50 personer. Jag märkte att lokalen som regel är tom på fredagskvällarna, och då fick jag idén att göra en konsertserie. Det blev fyra konserter, och jag är med i allihop!

Serien inleddes den 14 februari med Parti & Minut, med Johan Norin och Christopher Cantillo, två musiker som P-Å spelat med mycket sporadiskt och som han nu passade på att återuppliva kontakten med.

Säsongen avslutas 16 maj med Thorman & Co, en konstellation där P-Å spelar med Sten Sandell, Patric Thorman och Raymond Strid.

– Vi spelade ihop på Glenn Miller i våras och det gick så himla bra, så nu blir det ett tillfälle igen.

Men på fredag är det alltså först dags för att framföra stycket A B-O-X piece. Vad är det?

– Bakgrunden är att jag blev kontaktad för något år sedan av Peter Bodén, som har antikvariatet Hundörat. Han har en serie boxar som han ger ut i 20 exemplar, så det är en exklusiv, handbunden produkt med till exempel poesi eller fotopussel. Han frågade mig, och då gjorde jag en box med tolv grafiska bilder som kan tjäna som ett underlag för musikalisk improvisation.

Bladen innehåller inte några spelanvisningar, utan man kan närma sig materialet efter eget tycke.

   – Man kan spela ett stycke, några eller alla, man kan läsa papperet från vilket håll som helst och man kan strunta i att spela alls. Eller man kan spela det väldigt konkret. Oavsett vilket gör man ett ställningstagande.

Kan du ge ett exempel på hur man kan närma sig underlaget? Till exempel nummer 8, som har en ring och från den en pil åt höger, som jag håller papperet.

a-B-O-X-piece-VIII

– Då kan man tänka sig något som åker iväg, eller något som tar slut – det kan bli en impuls för start på en ton eller stopp för en ton. Kanske ringen är ett ”O”, och då kan man använda det. En rak rörelse verkar det ju vara.

– Ibland pratar vi om detta på förhand, ibland inte. Förra gången det här materialet framfördes var det för en sångensemble, och då gick vi igenom materialet, jag bestämde turordningen och en tolkning av materialet, och så dirigerade jag dynamik och längder. Men för att göra det mer komplext delade vi upp kören i två delar som tog materialet fån varsitt håll.

– Sen gjorde vi det en gång till, tillsammans med musiker som fick spela sin tolkning helt fritt över det hela.

Nummer 5, med bokstaven ”O” i olika storlekar, typsnitt och placeringar:

a-B-O-X-piece-V

– Här är det ju ganska uppenbart om det till exempel är en kör som framför stycket. ”O” i olika styrkor, längder och tonhöjder,

Per-Åke har inspirerats av och arbetat med konstnären Olle Bonniér, som redan på 1940-talet målade tavlor som han betraktade som partitur snarare än visuella konstverk: ”de här målningarna ska spelas!”. Han möttes av skepsis från både bildkonstnärer och musiker.

Hur kan då detta låta? Enda sättet att få veta det är att komma och lyssna när Maria Horn på elektronik, Alexander Zethson synt, Emil Skogh kontrabas och Per-Åke på tuba framför A B-O-X Piece på fredag.

Fotnot: Konserterna äger rum på Skolgatan 10 i Enskede, T-bana Sandsborg. www.sangbolaget.com

a-B-O-X-piece--III