Full pott för Ed Epstein X 3

Det fanns en berömd amerikansk Oscars-belönad film från mitten av 50-tal vid namn ”Evas tre ansikten”, där skådespelerskan Joanne Woodward spelade en kvinna med tre skilda personlighetsyttringar. Utan jämförelse i övrigt provade den Lundabosatte Texas-saxofonisten Ed Epstein på ett collage skilda  stilyttringar ihop  med gräddan av framstående sydsvenska musikanter med Malmörötter.

Ett fullödigare avslut på Palladiums säsongsjazzkvällar kunde man knappast önska.

Med sig hade Ed (på sopran, tenor-och barytonsax) trumpetarna Anders Bergcrantz och Mårten Lundgren, pianisten Robert Tjäderkvist,  tryggt stödjande Jonny Åman, bas, och Pa Tollbom,trummor.

Konserten var indelad i tre set – Ed Epsteins New Swing-Nation (med Anders), Pa Tollboms Tribute to Miles (med Mårten stället för Anders) och samtliga i elden i avslutande Southern All Stars Sextet.

Naturligtvis var Ed initiativtagaren till detta lyckade Musik i Syd-arrangemang  då han på baryton inledde med sin egen ”Flag bush” (en hyllning till Brooklyn) samt Pa Tollboms häftiga ”Dragon Fly”. Märkligt påminde Ed om en bortglömd  framliden bop-epion som Leo Parker med sitt mäktiga tonspråk, som rejält tände Anders vilken ”lätt som en fjäril stingade som ett bi” med stålambis och en teknik man bara upplevt hos Freddie Hubbard i sin  krafts dagar prestera. Speciellt i sin egen meditaitiva ”Fountain of youth” (Ungdomens källa).

– Säg till mig om ni hittar den, uppmanade Anders som liksom de övriga presenterade sin egna kompositioners bakgrund och tillblivelse.
Trumslagaren Pa Tollbom drog en lans för de Wayne Shorter-kompositioner denne bidrog med i Miles andra kvintett (efter Coltrane-perioden).

– Märkligt nog spelas de inte så ofta och ändå är det fantastisk musik, betonadeTollbom som lyste över alltihopa med sitt händelserika tekniska polyrytmiska utfall och ständiga närvaro. Vilket gjorde konserten till ett spännande äventyr i nummer som ”Nefertiti, Circle, Hand Jive, Side Car”.

Här mötte Ed upp på pregnant sopransaxlirande, och där Tjäderkvists  kontrasterande ackordtunga som luftigt distinkta pianospel lätt fick spontana applåder. Liksom Mårtens lyriska  briljanta trumpetspel som kom till uttryck i tredje set där han bland annat presenterade sin ballad – ”Längtor”.

– Det kan handla om alla möjliga längtor. Själv har jag ibland morbida sådana. Till exempel när min mormor gick bort och de festliga minnena av hennes pokerspelande, groggdrickande  med sina väninnor varje vecka bleknade bort. Henne skulle jag verkligen åter vilja möta i en annan dimension, sade Måretn, med tillägg av ytterligare smakfulla fraser med konsekvens och logik i blå toner på flygelhorn.

Men i rättvisans namn landade inte oväntat allt intresse på Anders lysande utsvävningar och verbala berättande om sina verks tilkomst. Till exempel om hardbopiga ”Runeberg” som mycket riktigt har sin uppkomst i författaren Johan Ludvig Runeberg. ”Läs hans ”Ett marknadsminne”. Där kan man tala om virtuositet!” Precis som kompositören själv i i sin nuvarande  stil och otroliga prestationsförmåga.

– När jag var ung hade jag skilda perioder. En  Lego, en med rovfåglar, Strindberg som fick mig att som 13-åring skriva min självbiografi. Men det slutade med de nordameriikanska indianerna som dök upp i mitt album ”About time” för sju år sedan och även erövrade Gyllene skivan.

Det resulterade i indianfolket ”Cochise” där Anders långa imponerade intro gav ståpäls med fortsatt bländande uttryck i sin förmåga att hålla balans i alla lägen, och behärskning i lek med tempon och samspel på allra högsta nivå.

Precis så konkret som i extranumret ”So what” där samtliga engagerat gav allt i en kontenta av kraftfull spännande dynamisk jazz i scenario av budskapsjazz och neobop i vitala arrangemang där Ed, Anders, Tollbom, Tjäderkvist, Åman och Mårten fick veckla ut sig i respektive personlighet.

Christer Nilsson

Ed Epstein X 3 på Palladium, Malmö, den 9 april.

Medverkande: Ed Epstein, Anders Bergcrantz, Mårten Lundgren, Robert Tjäderkvist, Jonny Åman och Pa Tollbom.