GALS AND PALS In the 80’s

GalsPals
Recenserad i OJ 3-13

 

GALS AND PALS
In the 80’s

Änglarnas kör – Seems like old times – Stella by starlight – Varför ska sa`va´me`? – I didn´t stand a ghost of a chance – I want to be happy – Slipi – Litet bo jag sätta vill – A night In Tunisia – Gammal vals – I left my heart in San Francisco – Dom som inte fick va me – Street of dreams – Without a song – Rock-a-bye your baby with a dixie

Dominique Records 183164/Plugged/tid ca 90 min
Svante Thuresson, Monica Dominique, Lena Willemark, Lasse och Kerstin Bagge, Bosse Andersson, Leif Uvemarks och Sandvikens storband. Husbandet:
Krister Andersson s, Ove Lundin p , Sture Åkerberg b, Johan Dielemans dr. Insp Berns 1984 Sthlm, Sandviken 1985 (med Sandvikens Storband).
Insp från TV-serien Rainbow room (70-talet).

Betyg 4: ••••

Varför ska jag va´me´? sjöng Gals and Pals in för första gången i Hasse Alfredssons och Tage Danielssons revy Gula Hund på Berns på 60-talet. Denna härliga vokala version av Oliver Nelsons storbandsklassiker Miss Fine (från hans Impulse-lp Live in Los Angeles) till svensk text av revymakarna har sedan dess varit en av mina stora favoriter genom åren.

Här är den igen lika smittsamt svängigfast nu med andra medlemmar – borta är originalmedlemmarna Leppe Sundewall, Gillis Broman, Pia Lang, Ulla Hallin, samt senare Lena Ericsson, och istället har folkviseanknutna Lena Willemark tillkommit liksom Monica Dominque och Bosse Andersson till stommen Kerstin och Lasse Bagge och Svante Thuresson.

Här handlar det om inspelningar under 1980-talet där GaP sjunger till Leif Uvemarks orkester med fabulöse framlidne Bjarne
Rostvold, trummor, ifrån Leif ”Smoke Rings” Anderssons svunna tv-serie Rainbow Room från Malmö samt Sandvikens storband från en avslutningskonsert i Sandviken 1985.

Medan GaP:s husband backar upp ifyra nummer som Bobby Bryants Slipi med text av Carl-Axel Dominique och Cy Colemans Gammal vals (Old fashioned girl från musikalen Little me). Den finns även med på GaP:s fanastiska live-lp från Hamburger Börs (Metronome). Ja, it Seems like old times som GaP även briljerar i till Uvemarks storband.

Som väntat utför medlemmarna allt vokalt önskvärt till ypperliga arrangemang och kastar sig ut i osviklig balans och swing samt intensitet där deras sångvitalitet ena sekunden kan brisera för att avlösas av luftigt pianissimo. Att här finns för sammanhanget lite ovanligt material som Elias Sehsletdt Litet bo jag sätta vill ska inte ses som en kommersiell biavsikt utan mera som en uppvisning i körteknik i den högre skolan. Låt vara att man kanske har större konkurrens i det senare avseendet hos The Real Group, men att man i jämförelse svänger ännu mer och med större ”känsla för feeling” så det känns i benknotorna.

Speciellt i Jack McDuffs bluesiga Änglarnas kör (A real goodun) och Lasse Bagges häftiga arr av Dizzys slitstarka Night in Tunisia.  Det ligger i satsningen och i tonsäkerhet där energiutvecklingen och temposättningarna är böjliga och flexibla till överdådiga nyanseringar.

Att blanda humor med finess till stor teknisk auktoritet uppvisar GaP inte minst  (June is bustin out all over) i ett svindlande men behärskat tempo.

Det känns som sagt smärtsamt att vi inte har kvar GaP med sin sångliga jazzglädje. Låt vara att Europa har haft franska motsvarigheterna Swingle Singers och Les Double Six men ifråga om skandinaviska förhållanden har GaP inte överträffats. En liten tröst är sånggruppen med lika många medlemmar – Vocations från Stockholm vilka idogt försöker fylla ut de snart försvunna sångspåren från GaP.

Christer Nilsson