Grand jazz flödade i soul

“Soul inne, soul i minne, soul i sinne” var tre enheter inför Grand hotells årliga jazznovemberdag i Lund. Den 27 i ordningen där producenterna Annika Westman/Stefan Nilsson sneglat på att gå över generationsgränserna med den breddande genren av både soul & jazz. Inte mindre än sju band indikerade på ett föryngrat tema, och resultatet blev både ock. Det vill säga “di gamle” entusiasterna fanns kvar medan yngre adepter fyllde på för att uppleva en varierad jazzmeny som passade alla.


Här fanns både a capella som Blakey-insipirerad Messengerjazz, och våldsamt svängande boogie/soulband som höll på att välta matsalen på det ärevördigha hotellet.


Inledningen bjöd på örongodis utav instrumentlösa nybildade sånggruppen Mosaik från Malmö/Lund vilka fick samtliga åhörare att tappa hakan i svartsoppan redan under  Olle Adolphsons “Nu är det skönt att leva” med raffinerade övertoner till “Waltz for Debbie“. Skåne har fått sin första allvarliga konkurrent till The Real Group med en imponerade stämföring, balans, nyansering med mera som ger mersmak. Vilket fortsatte att understrykas med “Without you, Come Sunday, Fly me to the moon“.


Helt annan sångstämning bjöd sångerskan Lisa Doby på från”southern roots” – South Carolina. Hennes Sverigepremiär (med enbart komp av gitarr och slagverk)  präglades av en kraftfull rytmisk röst som grävt ner sig till rötterna av en bluestradition vilken kändes både oaffekterad och suggestiv i sitt berättande. Likt hennes öppningslåt “Seasons” och fortsättningen “Where are you?” underströk Lisas sång/musik ett övermått av rytmisk kraft som tar spjärn mot allt som kan lukta mjäkigt och sentimentalt.


Detsamma kan även gälla 08-bördiga Quiet Night Orchestra med en klangbild och solistiskt som lätt förknippades med en av förebilden Art Blakeys sista Jazz Messengers 1988 med Phlip Harper, tp, Javon Jackson, ts, Kevin Eubanks,tb, när dessa instrument företräddes av de mycket lovande Jonne Bentlöv, tp, Magnus Dölerud, ts, och ledaren, Peter Frediksson, tb.


Redan öppnaren “Movin´” fick allas ansikten att lysa upp för deras precision, kraft och omisskännliga kärlek för genren. Den hedrande efterföljande “Dyningar” (av Lars Gullin) gav en påminnelse om vilken ospelad skatt som finns numera ospelad av Gullin. Nu fick den skön vokal scenografi av Sofie Norling , vilken själv bidragit med berömvärda material som “Falling for you” och utgör ett omistligt inslag i bandets profilering.


Med all rätt uppvisade de stor energi och kunnannde med betonat ensemblespel där alla detaljer skapar dess imponerande klass. I en ställning som kan vrida deras härliga berörande original (som Messenger-färgade “Sun, Stockholm” och “Chapter One“) mot ett sammansatt känslomässgt innehåll. Inte  minst bevisat av den explosive flyhänte pianisten Philip Neterowicz i “One  more try“.


“Nu ska vi ha fest” inledde en av Danmarks stora musikexporter – sångaren/gitarristen Thorbjörn Risager med sin “självbrinnande” sextett The Black Tornado. Och här man kan verkligen tala om en tornado!


 Med sin raspiga Ray Charles-influens visade Risagers expressiva soulstämma på en värme och intimitet som gör att vad han än tar sig an blir det autenteiskt (till exempel i sin prisade ballad “China gate“).  Med bidragande ultimativa insatser från Peter Kehl, tp, och Kasper Wagner, ts, fick gruppen en bastuhet session vars intensitet ständigt stegrades. Kulmen nåddes då pianisten Emil Balsgaard drog iväg en med en dynamisk “Grand Boogie“.
Den fick publiken helt euforisk medan ölskummet formligen kokade över sina bräddar, publiken stod mer eller mindre och hoppade på varandras skor för att få ett större perspektiv på vad som fick samtliga ohjälpligt att snurra som metaforer. “Ni kan verkligen lyssna!” smickrade Risager efteråt. Snacka om understatement!


Sannerligen har jag som nestor av samtliga Grand Jazz-årgångar aldrig upplevt något mera fysiskt berörande i nästan djuriskt ohjälpligt sväng.


Alla fick sitt, även de som ville njuta behaglig modern kvintettjazz av 60-talssnitt – med intrikata tekniskt krävande original med applådretande rullande tonflöden – genom den norske trumslagaren Snorre Kirks grupp med några av dagens bästa yngre jazzmusiker i Köpenhamn. Det handlar om Jan Herbek, ts, och Lasse Mörck, bas. Men även kornettisten Tobias Wiklund och Magnus Hjort, piano, skapade spännande kontrastrika  stilbegrepp. Allt ifrån George Russells 60-talsprofilerade skrivande till Louis Jordans generösa 40-talistiska Jump, jive and swing.


Så resultatet blev med råge att “soulen” gick verkligen inte i moln. Vi kan säkert räkna med en berättigad fortsättning nästa år i Lund!


Christer Nilsson


Grand Soul and Jazz på Grand hotell i Lund den 1 november. Medverkande: Quiet Night Orchestra, Mosaik, Stina Steneryd & her Soul Replacemant, Lisa Doby, Thorbjörn Risager & the Black Tornado, Mikael Rickfors, Snorre Kirk Quintet