Gränslöse Theo Crocker går i rätt riktning

Foto: Patrik Sandberg

Theo Crocker
Fasching, Stockholm, 6 december 2016.

Trumpetaren Theo Crocker och hans grupp gästade Stockholm Jazz i oktober tillsammans med sångerskan Dee Dee Bridgewater. En konsert som tydligt visade på Crockers förankring i jazzens mer traditionella domäner men som också visade hans förmåga att uppgradera standardmaterial inom en konventionell ram. Denna kväll var det däremot Crockers egen musik som stod i fokus, där merparten av materialet kom från gruppens senaste skiva Escape Velocity (DDB, 2016).

Crocker beskriver sig själv som en gränslös eklektiker med ett globalt synsätt, där genrers och traditioners värde ligger i att de fungerar som ingredienser för något nytt. Ett förhållningssätt och musikalisk filosofi som ligger i linje med generationskamraten (båda är födda på 80-talet) och saxofonisten Kamasi Washingtons, även om Crockers utgåvor hittills är mer måttfulla.

Det finns en stark kollektiv orientering i speluppläggen, där gruppen jobbar tätt och koncentrerat. De melodiska linjerna är initialt ofta mjuka och raka där Crocker själv alternativt saxofonisten Anthony George Ware sätter temat, för att därefter gemensamt, unisont upprepa och förstärka. Solisterna går in och ur den täta ramen och skapar frihetsgrader för både tempoförskjutningar och mer subtila förändringar. Det låter mycket 60-tal men ändå inte, framförallt är det pianisten Michael Antony Kings växlingar mellan elpiano i riktning mot souljazz och mer expressivt rytmiskt pianospel à la McCoy Tyner som sätter stämningsläget. Men den som framförallt sticker ut och skapar dynamik i materialet är trumslagaren Kassa Purush Overall, som med sina innovativa och intrikata rytmupplägg konstant tänjer och utmanar. Andra set fick en mer lössläppt och lekfull karaktär, där man bland annat spelade Wyayne Shorters Water Babies och gjorde en udda, avslappnad version av The Creator has a Master Plan i reggaetakt (!). En tolkning som påtagligt blev en demonstration av Theo Crockers musikaliska vision och synsätt – ”The time has come to transcend” – som han också formulerat den på inledningsspåret på Escape Velocity. Även om det finns många vägar att välja, så kändes det som Crocker i nuläget tagit ut sin riktning.

Ulf Thelander

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.