GULZ/AUGUSTSON/ZARINS Biscaya

Biscaya
Recenserad i OJ 6/13

 

GULZ/AUGUSTSON/ZARINS
Biscaya

Biscaya Gann – San Sebastian – A summers day – Zouza –Ahmad – This moment – Arcachon – Salvation soldier – Mr Wu  – Disappearamce – Remembrance – Hommage to Janis

Biscaya CD2013/ Tid 59:34 min
Torbjörn Gulz p, Filip Augustson b, Reinis Zarins dr, p(9) Anders Berglund oboe (7),Köpings storband (8), Girilal Baars voc (9) Insp Mars/April 2013, Balansstudio.se

Betyg 3: •••

Pianotrion är nog ett av de mest använda formaten inom jazzmusiken och därmed också ett av de mest konkurrensutsatta. Keith Jarrett bildade skola en gång och bara i Sverige finns det en lång rad av skickliga pianister som använder sig av piano/bas/trummorformatet och med framgång spelar i Jarretts anda eller stil.

Torbjörn Gulz har alltså med plattan Biscaya stuckit in huvudet i ett riktigt getingbo där det krävs en hel del för att lyckas. Jag tror att det hade varit en fördel om trion hade tagit sig an jazzstandards eller andra låtar som kan fånga lyssnare. Nu har man valt att låta trions trumslagare skriva en sorts svit på tolv rätt anonyma teman som nog inte är så lätta att improvisatoriskt göra något av. Först i plattans fjärde låt, Zousa, hoppar man som lyssnare till och känner lite rytm, en lätt latinsk sådan. I this moment, som är en ganska hygglig melodi, har vi kommit fram till låt nummer sex och noterar tacksamt ett bra bassolo där Filip Augustson fått den förstärkning av basen som tråkigt nog annars genomgående saknas.  

Arcachon lyfter lite grann tack vare Anders Berglunds oboe. Mr Wu är ett originellt nummer där vi får höra strupsång av Girilal Baars. Så här kunde jag naturligtvis kommentera alla skivans spår men uppriktigt sagt, Biscaya är godkänt hantverk men inte mer och jag har svårt för att känna någon större entusiasm för resultatet. Jag skulle kunna tänka mig Biscaya som konsert där Gulz/Augustson/Zarins fick möjlighet att mera direkt kommunicera med sin publik.

Men en platta skall ju helst hålla för upprepat lyssnande. Jag tror att min kollega Lasse Seger kanske skulle sagt att Biscaya inte är riktigt grammofonmässig.

Stig Linderoth