Uppkäftig Hacke med bett i saxen

Hacke

 Fortfarande med bra bett i saxen och fortfarande lika uppkäftig som den tecknade hackspett han delar smeknamn med. Kommer någon ihåg att han egentligen heter Gunnar? Jag talar förstås om Gunnar ”Hacke” Björksten.

En riktig jazzlegend som denna fredagskväll gjorde livet ljusare och säkert också lite längre på den månghövdade publik som tagit plats vid borden i Höörs Gästis matsal. Dom var där, precis som jag, för att återknyta bekantskapen med en av allas vår ungdoms hjältar.

MathiasAlgotsson

Som en jazzens ståuppare inledde Hacke konserten med en lång och rolig introduktion till kvällens första nummer, Three generations , ett både rytmiskt och harmoniskt udda tema skrivet av Hacke och säkert tufft att spela.

All-time blues, ett stycke tolvtaktare passande denna kväll och säkert också hela bandet som här fick sträcka ut ordentligt, speciellt duon Backenroth / Olandersson som bjöd på solospel i den högre skolan. Har ni för övrigt tänkt på att Olandersson förutom att vara trumpetare också har utseendet gemensamt med en ung Chet Baker.

Kvällens vackraste nummer var tveklöst Vernon Dukes Autumn in New York, om vars tillblivelse Hacke kunde berätta historien om ”Åt dom i New York.”

Innan första set var slut fick vi höra Take the A-train och jazz på svenska i form av Polska från Gemåla med kul intro på tenorsax och stråkbas och slutligen Horse Power, ett Björkstenoriginal i riktig Messengersanda.

Puttonen

Denna effektiva konsert hade förstås en lagom paus innan det blev dags för en veritabel swinger, I hear music med en mycket inspirerad Hacke. Enligt förväntningarna kom sen On the Alamo i originalarrangemanget från den en gång så hyllade Gyllene Skivaninspelningen 1956.

Resten av konserten förflöt i samma trevliga anda med bl a In a sentimental mood, lätt bossafierad, Things ain´t what they used to be med sordinerad Olandersson och med ett extranummer, kvällens enda bop tema, Parkers välkända Scrapple from the apple.

Detta var min andra Hackekonsert sen en kväll på Lunds konsthall i början på 60-talet. Jag är verkligen tacksam för att jag fick en chans till att höra, i mitt tycke ”the hardest working man in swedish jazz”, vitaminpillret Hacke Björksten, denna gång omgiven av en ny generation musiker, som måste höra till de bästa man i dag kan uppbringa.

Text: Stig LInderoth
Foto: Lasse Seger

20 april 2012 Höörs Jazz Gästis, Höör

Hacke Björksten & Three Generations

Hacke Björksten ts, Karl Olandersson tp, Mathias Algotsson p, Hans Backenroth b, Mattias Puttonen dr

Backenroth