Hårresande vackert på Fasching

Seval Heiko

Hårresande vackert. Två ord som kan sammanfatta Sevals avslutande Pulsslagsturné på Fasching, samtidigt som de släppte skivan ”Seval 2”´.

Och ibland tårdrypande vackert, så att det nästan värker. Men just det ögonblicket löser Seval en returbiljett till interstellära utflykter. Sofia Jernberg och Emil Strandberg är guider i kosmos och tar oss snabbt tillbaka till själva marken, till det melodiösa temat. Inga självförälskade longörer. Så återgår man till grundtemat, ofta i markerad fyr-fyra takt, gungig sådan.

Vi lyssnar på poetisk musik och trumpetaren Emil Strandberg är den som håller ihop de musikaliska textraderna. Han spelar en central roll i skönheten med sitt osentimentalt konkreta spel. Ingen akustisk svettning här inte. Inga stora utspel. Han blir känslornas ”enfant terrible”.

Utom honom skulle det bli alltför blött. Kalla gärna denne poetiske trumpetare för ”trumpoet”. En som balanserar skönheten i Fred Lonberg-Holms hisnande vackra kompositioner till uthärdlighet, tillsammans med Jernberg. Holm tycks ha lyssnat på Benjamin Britten, vilket hedrar honom. Han liksom David Stackenäs är virtuoser på sina instrument som de i andra sammanhang spelar i en stil som är mycket mer ”far out”.

Patric Thorman står i perfekt samklang med Holm, lyssnar och ligger ganska lågt.

Fred Lonberg-Holm är en romantiker och då inte i meningen ”tända ljus” och en sprakande vedspis, utan i den egentliga meningen av romantiken – en upprorslära där känslan står i centrum, som ett spjut mot pådyvlade ideal. Tänk bara på en av låtarna – ”Don’t forget the revolution”. Den, liksom ”I won’t go” (från deras första skiva) och andra låtar, skulle vips förvandlas till hits om Holm lade dem i er kommersiellt inriktade aktörers händer.

Seval spelar disciplinerat och återhållet. Det är inte i utbrotten musiken som lyssnaren berörs av, utan i känslan.

Texterna är ett stycke poesi värda att läsa för sig. ”Children of monsters” handlar om det sociala arvet, ett exempel på Holms fortfarande romantiskt men mer sociala sida. Allt är inte introvert, eller privat.

Sevals musik passar nog inte så bra på jazzklubbar. De kräver ett totalt fokus, en publik som inte gör annat än lyssnar.

Gruppen är nominerad till Sveriges Radios ”Jazzkatt” i kategorin Årets Grupp. Min gissning är att de kammar hem priset.

Konserthus-chefer, var ni än befinner er: Ni vet inte vad ni missar!

Lars Grip

Fasching, 18 oktober 2012.

Seval
Sofia Jernberg vo, Fred Lonberg-Holm cello, David Stackenäs g, Emil Strandberg t, Patric Thorman b