Sonya-hedenbratt-93-Landergren

Hedenbratt, Sonya – sångerska

Sonya-hedenbratt-93-Landergren
Sonya Hedenbratt 1993 Foto: Christer Landergren

(4 mars 1931 – 5 april 2001)

Sonya Hedenbratt föddes i Göteborg och invigdes i jazzen av sin äldre bror, pianisten Östen Hedenbratt (1926-84), välkänd göteborgsk jazzprofil. Han tog med henne till dansstället Kungshall där hon som sjuttonåring gjorde sina första scenframträdanden.

Hösten 1949 knöts hon till Sven Sjöholms orkester på Wauxhall, vilket också innebar framträdanden i radio. Från hösten 1950 engagerades hon både av Sjöholm, Malte Johnson och Sonny Persson att sjunga med deras orkestrar i olika sammanhang, samtidigt som hon framträdde mer informellt med de yppersta yngre jazzmusikerna i Göteborg. Hon vann också en sångtävling 1951 och korades till ”Göteborgs Doris Day”, fast hennes främsta förebilder som sångerska var snarare Sarah Vaughan och Ella Fitzgerald.

Ryktet om Sonya Hedenbratts kvaliteter spred sig så pass, att hon samma år hamnade på andra plats, efter Alice Babs, bland sångerskorna i tidningen Estrads jazzkritikeromröstning.

Bengt Röhlander kommenterade i OJ 8/51: ”Hon är bara 20 år, skiljer sig till utseende och sätt välgörande från dagens pin-upideal och har lika mycket humor som sångförmåga. Hon har inga hämningar när hon står på en estrad och sjunger blues, men lika hejdlöst som hennes uppträdande är, när hon sjunger en boogie woogie-låt, lika mjukt och innerligt presenterar hon en långsam melodi”.

I augusti 1951 började hon med Malte Johnsons orkester på Liseberg och gjorde sina första skivinspelningar med bland andra Bengt Hallberg. Några veckor senare framträdde hon på Nalen i Stockholm med Arne Domnérus nybildade band, som också kompade henne på en skiva.

Fler Stockholmsbesök följde, och hon gjorde inspelningar med Simon Brehms band i februari 1952. Men Sonya Hedenbratt föredrog att bo kvar i Göteborg, och under 1950-talet framträdde hon ofta med Malte Johnsons orkester, Nils-Bertil Dahlanders kvartett eller med Gunnar Johnsons kvintett där Jan Johansson och Erik Norström var ett par av hennes medmusikanter.

Man turnerade i folkparkerna och där krävdes också inslag av ”show” och komik, något hon med sin varma humor var väl skickad till. Kritiker pekade på dessa hennes kvaliteer, och 1962 debuterade hon i revyn Gröna Hund på Gröna Lund i Stockholm med Hasse & Tage (där Monica Zetterlund också var med).

Det blev början till en bred verksamhet, bland annat i en krogshow av Beppe Wolgers och flera revyer med Hasse & Tage. Riktigt folkkär blev hon på 1970-talet genom TV-serierna ”Jubel i busken” och ”Låt hjärtat va med” tillsammans med Sten-Åke Cederhök.

Samtidigt fortsatte Sonya Hedenbratt att också vara jazzsångerska och framträdde som sådan oftast till ackompanjemang av pianisten Sven-Eric Dahlberg. På skiva är hon inte särskilt väl företrädd; det var glest mellan inspelningstillfällena.

År 2000 bestämde sig Sonya Hedenbratt för att sluta framträda offentligt, och hon hyllades vid en tack- och avskedsföreställning i Göteborg. När hon avled hade hon varit svårt sjuk en längre tid till följd av diabetes.

Artiklar:

På omslaget, OJ februari 1953

Sonya Hedenbratt m dotter och man, Familje Journalen nr 32, 1958

Hemma hos Sonya Hedenbratt, Allers nr 41, 1965

Sonya Hedenbratt, firarvärdinna, drar Kålle-vitsar Året Runt nr 36 ,1970

Sonya Hedenbratt: Här är hjärtat alltid me’ Röster i radio/TV, nr 22, 1970

SonyaHedenbratt ; Så blev mitt liv, Allers nr 38, 1980

Sonya Hedenbratt: hemmets Veckotidning nr 30, 1987

CD:

Sonya Hedenbratt 1951 – 1956 (Vax Records)

Just idag! Vårt hjärtas Sonya; insp 1993 och 1996 (Invision Group)

Sonya Hedenbratt: My Best Friends; insp 1989 (Intim musik)

Gunnar Johnson Quintet 1957-59; SonyaH medverkar i 6 nummer (Dragon)

 

Annonser
Annonser
array(11) { [0]=> int(54305) [1]=> int(54382) [2]=> int(54209) [3]=> int(54593) [4]=> int(54541) [5]=> int(50803) [6]=> int(54353) [7]=> int(54566) [8]=> int(51323) [9]=> int(54013) [10]=> int(54329) }