HENRY THREADGILL ZOOID This brings us to volume II

HenryThreadgillZooidThisbringsustovolumeII
Recenserad i OJ 1-11

HENRY THREADGILL ZOOID
This brings us to volume II

Lying eyes – This brings us to – Extremely sweet William – Polymorph – It never moved
PIrecordings PI 36/Forsyte, 43 min.

José Davila tb tu, Henry Threadgill as fl, Liberty Ellman g, Stomu Takeishi b, Elliot Humberto Kavee dr.
Insp i New York nov 2008.

••••

När jag lyssnade till detta nya album så gick tankarna till hur Henry Threadgill alltid haft en förkärlek för udda sättningar i sina grupper. När jag för säkerhets skull tittade efter vad jag skrivit om en tidigare Zooid uppställning så var det precis vad jag kommenterat då också. Två tubor och två gitarrer, en sextett som innehåller sju musiker, associationer som ofta dyker upp när jag hör Henry Threadgill. Här i en nutida version så har omfattningen minskat till mer normala proportioner.

Både José Davila och Liberty Ellman var med i den tidigare gruppen. Av dessa är Ellman en mycket personlig gitarrist med en stil som är svår att beskriva. Det är inte riktigt klassisk jazz som är utgångspunkten, inte blues heller och rockinfluenserna är svåra att höra. Långa melodislingor som inte alltid låter som logiska tonföljder.

Så låter även Threadgill, kantigt och avigt med en intensiv attack både på altsax och flöjt. En solist är tydligt i fokus, men övriga fortsätter att spela lika mycket solo som att man kompar. Här finns i alla fall ett klassiskt jazzkoncept, kollektiv improvisation.

Henry Threadgill har skrivit all musik som en sammansmältning av både äldre influenser och helt nutida komponerad musik. Mycket personligt och mycket hörvärt!

Jan Strand