HERBIE HANCOCK The Imagine Project

HerbieHancockImagine
Recenserad i OJ 5-10

 

 

Herbie Hancock
The Imagine project

Imagine – Don’t give up – Tempo de amor – Space captain – The times, they are a’changin’ – La tierra – Tamatant tilay/Exodus – Tomorrow never knows – A change is gonna come – The song goes on

Sony Music 88697718992 / Sony /tid 66 min

Herbie Hancock p, keyb, Wayne Shorter ss (1nr), Vinnie Colaiuta, Manu Katché dr, Marcus Miller, Larry Klein, Tal Wilkenfeld, Lionel Louke, Dean Parks, Jeff Beck, Derek Trucks g, Larry Goldings B3, Alex Acuna, Paulinho Da Costa pc, Anoushka Shankar sitar, Chaka Khan, Seal, Pink, India Arie, Oumou Sangare, Juanes Konon No 1, John Legend, Céu, Susan Tedeschi, Chieftains, Juanes, Los Lobos, Dave Matthews voc mfl. Totalt medverkar ca 60 musiker.
Insp i Seattle, LA, Miami, Hollywood USA, Mumbai Indien, Paris Frankrike, Dublin Irland, Mali Afrika, Sao Paulo  Brasilien, London England 2009.

•••

Den nu 70-årige pianisten och kompositören, tolvfaldige Grammy Award-vinnaren Herbie Hancock tänker stort och globalt på sitt nya album The Imagine project. Tanken bakom projektet är att med musikens budskap försöka skapa fred, global rättvisa och större förståelse kulturer och människor emellan.
Skivan spelades in i sju olika länder runt om i världen. Flera vokalister kända från pop, soul, blues och världsmusik gästar på varsin låt. Bland de över 60 vitt skilda artister som medverkar kan nämnas Chaka Khan, Seal, Oumou Sangare, Chieftans, Pink och Los Lobos.

Hancock har ju sagt i flera intervjuer de senaste tio åren att det är föga troligt att han på nytt skulle spela in ett konventionellt jazzalbum. Projekten som Hancock släppt under denna period har rört sig obehindrat mellan genrer och de har mottagits mestadels positivt av publiken.

Kritikernas recensioner har varit blandade, men priserna har dock haglat som spön i backen. År 2007 fick han som första jazz-artist sedan 1964 ta emot en Grammy för River: The Joni letters.
På The Imagine project får vi bland mycket annat lyssna till coverversioner av låtar av Lennon and McCartney, Peter Gabriel, Baden Powell, Bod Dylan, Bob Marley och Sam Cooke.

Det hettar till egentligen först i plattans slutnummer The song goes on, där Wayne Shorter bidrar med skarpa löpningar på sin sopransax och ett slags korsbefruktning mellan öst och väst sker med sångerskan Chaka Khan och sitarspelerskan Anoushka Shankar. Det här spåret är också ett av de få på plattan där Hancock får fram klangrikedomen på sin flygel. Även i Baden Powells & Vincius Moraes Tempo de amor är samarbetet mellan Hancock och sångerskan Maria do Céus fruktbart. Annars finns här inte mycket av Hancocks vanligen så melodiska och harmoniska handlag.

Ganska intetsägande versioner av Exodus och Don’t give up varvas med hyfsade versioner av Bob Dylans The times, they are a’ changin’ och A change is gonna come.

Efter några lyssningar infinner sig en mättnadskänsla: det blir helt enkelt för mycket extra allt. Det hela känns överproducerat och för spretigt. Det lyfter alltför sällan för att resultatet ska nå de förväntade musikaliska höjder som vi vet att dessa supermusiker är kapabla till.

Stor eloge dock till Hancock för hans goda ambitioner att tänka globalt och för viljan att alltid leverera något nytt och främja samarbetet med musiker över gränserna. En dvd kring Imagine -projektet släpps inom kort, se klipp på Herbies hemsida www.herbiehancock.com.

Patrik Sandberg