En intensiv Norma Winstone på Kulturhuset

Impra och Kulturhuset i Stockholm anordnade en fin konsertkväll 17 november med pianisten Cecilia Persson och sångerskan Norma Winstone trio.

På en ganska svagt belyst scen tog nyligen prisbelönta Cecilia Persson plats vid flygeln. Hon framförde egna kompositioner ibland med klanger från tejpade strängar. Hon är en säregen pianist och komponist med en nutidsuppfattning som lutar framåt även om musiken rör sig i jämna rytmer oavsett tempo.

Hennes musik är fylld av rika, bestämda klanger ibland med en ostinatobas vandrande genom hela kompositionen. Oftast är hon hörd i olika ensembler och man har mera sällan möjlighet att höra henne ensam vid en flygel. Så detta var en upplevelse att plocka in i minnet.

Inte mindre intressant var brittiska sångerskan Norma Winstones framträdande på samma scen. Iförd blå åtsittande klänning och ett par skor med skyhöga klackar skulle hon kunna varit som hämtad ur ett fotografi från 1950-talet. Men hennes mjuka attack utfördes i nuet. Svagt, nästan tystlåtet, framförde hon de inledande numren men ändå textmässigt tveklöst tydligt. Hon stod nästan helt stilla vid mikrofonen och rörde endast sakta på händerna som om hon ville att luften skulle vara i svag rörelse.

Böjde överkroppen litet framåt men höll huvudet lätt bakåtlutat. Det var nästan omöjligt att ta ögonen från henne eftersom den artistiska utstrålningen var så stark. Under konsertens gång höjde hon långsamt intensiteten men utan att egentligen höja rösten. En ovanlig upplevelse. De flesta numren hade andra kompositörer än hon själv men texterna hade hon till största delen själv författat.

Genomgående hade de formen av lyriska poem baserade på olika problemställningar. I trion ingick tyske saxofonisten och basklarinettisten Klaus Gesing och italienske pianisten Giauco Vernier som mer var en del av musiken än vanligt ackompanjemang. Evenemanget borde ha fyllt hörsalen men det fanns några platser kvar. Förhoppningen är dock att Norma Winstone och hennes medmusiker återkommer – så snart som möjligt!

Leif Wigh