MORGAN ÅGREN / HENRY KAISER / TREY GUNN Invisible rays

MorganAgrenHenry KaiserTreyGunnInvisibleRays

MORGAN ÅGREN / HENRY KAISER / TREY GUNN
Invisible rays


Invisible rays – The magic ring of invisibility – Where is Juan ? – The secret handshake with danger – Greatest hits – The last guru – Take a bath with Lenin – Ghost red wires – Invisible clause – Understudy to the stars – An unusually nice hotel

7d Media 1211/www.7dmedia.com/tid 73 min

Morgan Ågren dr cittra, Henry Kaiser g , Trey Gunn g elb.
Insp i Halmstad mars 2011.

   Betyg 4: ••••

I samband med IB Expo i Halmstad i fjol träffades gitarristerna Henry Kaiser, Trey Gunn och slagverkaren Morgan Ågren samtliga med starka anknytningar till den experimentella rockjazzen men med olika ingångar. Mötet ledde till ett två timmars studiojam och resultatet av detta föreligger nu på cdn Invisible rays.

Och här handlar det om en relativt oraffinerad form av experimentell rockjazz i hardcoreformat, tung, massiv , spretig och taggig  mestadels med ett starkt pulserande backbeat signerat Morgan Ågren. Trey Gunn – som i många år spelat med King Crimson och varit aktiv i gitarristen Robert Fripps olika ProjeKcts med en likartad uppläggning – matar på med kompakta lager-på-lager riff i gradvis accelererande sekvenser, vilka Kaiser möter och toppar med fritt, stundtals briserande ljudkaskader.

Inledande titelspåret – vilket klockar in strax under halvtimmen – böljar fram och tillbaka med några andhämtningspauser, liksom den avslutande An unusually nice hotel är tagna rakt upp och ned utan någon efterbearbetning och har en suggestiv ibland nästan hypnotisk karaktär. Övriga spår är redigerade i efterhand och ger referenser till såväl Frank Zappa, Jimi Hendrix som Miles Davis mer brötiga period (Agartha, Pangea mfl), vilken Kaiser är väl förtrogen med via gruppen Yo Miles!.

En intressant kommentar kring inspelningen ger Trey Gunn i en intervju apropå hur man på så ytterst kort tid hittar varandra och får ihop materialet;  ”After a few quick takes, Henry (Kaiser) had us doing a bunch of endings, which was a good idea, because it isn’t easy to carve a conclusion to an improv”.

Dessutom kan man konstatera att med tidigare nämnda influenser så kan det knappast gå fel, och med början i ett gott slut så finns alltså potential.

Ulf Thelander