ALDO ROMANO Inner smile

ALDOROMANOInnerSmile
Recenserad i OJ 2-12

ALDO ROMANO
Inner smile

Positano – More – Kind of autumn – Anny’s lullaby – Il piacere – Old devil moon – Inner smile – My funny valentine – Where is Aldo? – E si sogna – I’m getting sentimental over you.

Dreyfus Jazz /tid: 49 min

Aldo Romano dr, Enrico Rava tp, Baptiste Trotignon p, Thomas Bramerie b.
Insp i Cavalicco, Udine, Italien, 1–3 mars 2011.

Betyg 3: •••

Elva korta spår med välspelad och lättillgänglig jazz med fyra välmeriterade italienska gentlemen. Sex original av Aldo Romano, ett av hans basist Baptiste Trotignon och fyra standarlåtar.

Det var ett tag sedan jag lyssnade på Enrico Rava och får intrycket att han här är i mycket god form och spelar välartikulerat och fantasifullt. I hans har stil finns, för mina öron, influenser både från Miles och Don Cherry.

Trotignon är en driven pianist med god teknik och förmåga att mjukt understödja Ravas melodipresentationer. Anny’s lullaby är ett bra exempel på detta och i Trotignons egna Where is Aldo? blir han ensam exekutör. Romanos musik är omväxlande och genomarbetad och blandningen originallåtar/standars är lyckad. Il piacere är ett trionummer (utan trumpet).
Ytterligare en trio kombination, denna gång utan piano, hörs i Old devil moon vars tema presenteras av duon Rava och Romano innan Bremeries bas tillkommer.

Titelmelodin är en ballad i fritt tempo och liksom i följande My funny Valentine är det fråga om mer musikaliska antydningar än tvärsäkra påståenden vilket lockar till ett uppmärksamt lyssnande. E si sogna är kanske ett litet väl enkelt tangoaktigt tema som inte ens Rava lyckas dramatisera och I’m getting sentimental får ett nästan swingaktigt utförande vilket kanske blir en aningen avslagen avslutning på en i övrigt mycket sympatisk platta.

Ulf Adåker