Jag smyger in i lokalen. Publiken sitter knäpptyst. Violinens mickade strängar slingrar ödeslingor över publiken. En av åhörarna blundar. En annan lutar huvudet stillsamt mot tegelväggen där vid trappan. Och dansös Synne Garvik rör sig sakta framför scen. Så tar sångerskan vid med närmast folklig ton. De flesta sittplatser på Fasching är upptagna och vid ett skrivbord har Jenny Svenberg Bunnel slagit sig ned med pennor och färg. Hennes arbete livestreamas dels som backdrop till artisterna, dels som hänge över ingång till kök och loge. Hennes sketchade ark fästs på väggen och folk stannar till, kikar, byter ett ord och sätter sig sedan igen för att lyssna på nästa band. Förutom Martin Ehrling, som drar fram en stol och slår sig ned bredvid. Så tecknar de jämsides, djupt försjunkna i det som är. Efter de första Silent Fires tar Mykorhiza vid med ett sökande piano. Medan de spelar fångar jag Sofia…
