IN THE COUNTRY Sunset sunrise

IntheCountrySunset
Recenserad i OJ 3-13

 

IN THE COUNTRY
Sunset sunrise

Birch song – Derrick – Stanley Park – Silverspring – Steelpants – The fluke, a wails´s tail – Sunset sunrise – December song

ACT 9548-2/Naxos tid 65 min
Morten Qvelid p elektronik, Roger Arntzen b elektronik, Pål Hausken dr vib perc elektronik.
Insp i Los Angeles den 26 -27 maj 2012.

   Betyg 4: ••••

Ibland är det inte som det synes vara, där förväntningar och förutfattningar inte stämmer eller infrias. Och tur är väl det kan man tillägga… oftast. Den norska pianotrion In the country överraskar på flera plan. För min del började det med omslaget på gruppens femte skiva (jag har inte hört de övriga) med en bild på en ren och man börjar fundera på vartåt det kan luta. På insidan ytterligare ett foto, femtiotalskolorerat med fler renar på en fjälltopp kring vilka gruppens medlemmar står söndagsmässigt uppsträckta och man tycker sig ana ett mönster…

Det inledande spåret med titeln Birch song är pastoralt, lite prudentligt stycke som spelas stramt och allvarligt och här man tänker man schabloner… stillhet, vemod, längtan och Tord Gustavsen Trio. Då börjar det glida iväg och isär. Pål Hauskens trummor börjar markera tvärtakter och den harmoniska stämningen förbyts och blir alltmer kuslig med krackelerande ljud som smäller av och till och Morten Qvelids piano låter efterhand alltmer ödsligt och stycket slutar i moll. Den här typen av transformeringar med olika förtecken blir på resten av skivan mer regel än undantag.

Undantaget är avslutande December song, ett melankoliskt stycke som faktiskt förblir intakt även om man sitter på helspänn och väntar på att de ska ”spricka”. Däremellan bjuds på flera överraskningar, stil- och stämningsbyten t ex den metalliskt kantiga och rassliga Steelpants med pålande taktslag. Den längre Stanley Park där bassisten Roger Armtzen plötsligt går bärsärkagång på egen hand utan att de övriga rör en min eller förändrar sitt pågående spelupplägg.

Så skall man ge någon referens så blir det närmast lite inslag av e.s.t vad gäller de kraftfulla, intensiva rytmbyggandet men också den amerikanske trion The Bad Plus avseende mild anarkism.

När jag efter första genomspelningen studerar omslagsbilden igen så ser jag att renen har en halväten flugsvamp framför sig…

Ulf Thelander