Intensiv röstgestaltning av nattsvarta texter

För de flesta artister var förhållandena optimala. Varmt, soligt, inte ett moln inom synhåll och endast enstaka vindpustar på Skeppsholmens scen. Sommaren som vi tänker på den under vintermånaderna var i högsta grad verklig. För Diamanda Galas är detta inte en optimal konsertsituation.

Klädd helt i svart kommer hon i på scenen med fokuserade steg, går fram till mikrofonen och börjar mässa med sin både omfångsrika och enormt uttrycksfulla röst över en förinspelad ljudmatta. Kombinationen av Galas intensiva röstgestaltning och den statiska bakgrunden ger ett resultat som ligger nära musikdramatiken, något som gäller även för resten av sångerskans 50 minuter korta framträdande.

Efter en handfull låtar har Diamanda Galas avverkat texter på tyska, franska, engelska och grekiska, samtliga med en enorm inlevelse och en kraft som saknar motstycke. Sömlöst rör hennes stämband sig mellan demoniska deklamationer, väsande viskningar och skärande skrik.

Galas pianospel må vara rudimentärt, men det kompletterar sånginsatserna, de nattsvarta texterna och sångerskans visuella svärta genom att hon nästan uteslutande håller sig i flygelns lägre register. Enkelt trick, javisst, men det fungerar utmärkt. För vad hade alternativet varit?

Att hon inte kompromissade med repertoaren – hon hade kunnat fokusera på exempelvis sina bluestolkningar – hedrar Diamanda Galas och visar även att hennes konstnärliga integritet hamnar i första rummet. Detta gjorde att mörkret besegrade ljuset och det var gott så.

Text och foto: Thomas Olsson

Stockholm Music & Arts
Fredag 2 augusti

Diamanda Galas, röst & piano