Intervju med Anna Lundqvist och Jonas André

I dag släpps Reunion, sångerskan Anna Lundqvists och pianisten Jonas Andrés första gemensamma skiva.
Jazz träffade duon (den digitala vägen) för en intervju.
Hur korsades era vägar?
Anna: För tjugo år sedan studerade vi båda två på jazzmusikerlinjen på Skurups folkhögskola. Vi fick i uppgift att spela lunchmusik på duo. Vi hade inte spelat alls innan – kanske i någon ensemble – men nu skulle vi göra detta jobb ihop.
Jonas: Trots att vi kom från helt olika musikaliska bakgrunder och hade rätt olika förebilder så fanns det något speciellt mellan oss, en musikalisk kemi av något slag. Och vi hade exakt samma tajming! Det är ganska ovanligt och är ett måste om man ska kunna ha roligt, kunna utmana och utvecklas när man spelar på duo. Det sa liksom bara pang och sedan var vi i gång med att göra konserter och spela in skivor – ej officiella skivor. Vi båda sa att den andra personen var en av de viktigaste händelserna under utbildningen. Det är ganska stort faktiskt.
Anna: Jonas är en av mina utbildningar. Och jag är en av hans. Tror jag.

Efter Skurups folkhögskola flyttade Lundqvist till Göteborg, medan André började på Musikhögskolan i Malmö. Sedan hamnade André i Stockholm som A&R på anrika Caprice Records, medan Lundqvist blev kvar på västkusten och startade kvintetten ALQ – hennes huvudsakliga band sedan 15 år tillbaka. Lundqvist och André höll kontakten genom åren men de fann det svårt att hålla liv i sitt gemensamma musicerande. 2019 inledde de dock med ett jam i deras favorittillhåll, Yardhouse Studios i Tullinge. Allt fanns kvar: Kemin, tajmingen, och inte minst, lust att spela in en debutskiva.
Anna: Det lustiga är att när vi sågs och föreslog material till vår debutskiva så hade vi båda hamnat i någon form av ECM-möter-pop och soul. Jonas hade skrivit fem låtar som han tyckte att jag skulle sätta text till. Att skriva texter lade jag ner 2010 men med skräckblandad förtjusning gjorde jag ett försök. Det var väldigt fina låtar, och som du förstår så gick det väldigt bra att skriva text till dem – alla fem är med på Reunion! Dock förblev en av dem ordlös (skratt). Så där lyckades Jonas trolla fram något ur mig igen, något som jag själv för länge sedan hade gett upp.
Reunion rymmer även tolkningar av Joni Mitchells Black Crow, Kenny Wheelers For Jan, Norma Winstones Just Sometimes, Anders von Hofstens Pearl, Jay-Jay Johansons From Major to Minor och Hoagy Carmichael/Ned Washingtons The Nearness of You.
Jonas: Anna har ju sedan starten av sin karriär jobbat med eget material och såg nog fram emot att plocka upp andras låtar och göra nya tolkningar av dem. Norma Winstones Just Sometimes var ny för mig även om jag naturligtvis känner till henne, inte minst genom Kenny Wheeler och plattan Music for Small and Large Ensembles, där låten For Jan kommer från. Den ingår i en svit på den plattan.
Anna: Jay-Jay Johanson är en av mina idoler. Låten From Major to Minor kände jag att vi skulle kunna göra bra, även om originalet skiljer sig rätt rejält från vår version. Anders von Hofsten är ju egentligen en bekant till Jonas men det var faktiskt jag som hittade låten Pearl och föreslog den, den är från Anders senaste album. Grym musik och en fantastisk sångare. Stämningen och atmosfären var det som vi båda ville åt. När vi var yngre gav vi oss hän och dissekerade gamla standards men nu har vi hittat det här ihop.
Kände ni er trygga med att arbeta på duo?
Anna: På duo har man bara varandra och varandras input att bygga på, till skillnad från större grupper där du har flera att bolla med men också att gömma sig bakom och krocka med. När man hittar någon det klickar med så kan ju vad som helst hända i ett duoformat, och det är rätt magiskt.
Jonas: Jag ser det som en slags naken terrorbalans. Det finns inga säkerhetslinor eller kryckor att stötta sig på, man har bara varandra och om man inte hittar den musikaliska synergin tillsammans så faller allt, men det är måhända det som gör formatet så givande, det både utmanar och belönar i överflöd.
Är det någon eller några av låtarna som ni är extra nöjda med?
Anna: Oj, så svårt. Det har varit en rejäl resa att arrangera, spela in och producera plattan, men jag landar nog i Just Sometimes. Den är så vacker och den fångar oss på ett väldigt fint sätt. Av våra egna är det nog Hello. Goodbye som ligger mig närmast.
Jonas: För min del är det nog Soul Stretch. Den var den första låten jag skrev för duon, även om jag inte visste det det från början. När jag väl kommit igång med kompositionen så började jag höra Annas röst i huvudet och sen trillade de andra låtarna ur mig av bara farten. Dessutom kändes det extra bra att få damma av mitt gamla Fender Rhodes också …
Hur kommer ni att göra promotion för Reunion nu under den rådande coronapandemin?
Jonas: Själva arbetet kring skivsläpp rullar på som vanligt. Vårt skivbolag, Prophone Records, sköter det mesta där. Vi fick frågan om vi ville flytta fram releasen men vi kände att, nej, vi vill släppa Reunion nu, som planerat. Releaseturnén blir dock flyttad till oktober, så vi får fira med vår publik då! Jag bor ju i Stockholm och Anna i Vänersborg, så bara att ses har ju inte varit en omöjlighet, men med tanke på läget och de allmänna råden att undvika resande har vi valt att inte göra det nu.

Patrik Sandberg

Tips: Missa inte Anna Lundqvist nu på söndag, den 10 maj, när hon medverkar på den livestreamade releasekonserten för skivan Okända diktare från Södra Öland. Mer information om det evenemanget och den plattan hittar du här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.