Jan Allan och Georg Riedel gästade Mathias Landaeus på Mejeriet

Underground, Mejeriet Lund: Mathias Landæus med gäster

Jan Allan tp, George Riedel b, Mathias Landæus p

 

Jag hinner just undan regnet, in till Mejeriets konsertlokal för att höra Jan Allan avsluta klassikern  All the things you are  med hjälp av sin suggestiva, flämtande ton och känsliga frasering.

Unge Landæus har denna gång engagerat gästartister som inte går av för hackor, nämligen två legender inom den svenska jazzen. Förutom Allan ingår även icke helt obekante basisten George Riedel i trion som tillsammans med Landæus utvecklar ett solitt samarbete över generationsgränserna. Allan och Riedel är ju inte längre några ungdomar, men några ålderskrämpor märker vi inte alls av.

Detta demonstreras med önskvärd tydlighet i en melodi som ingick i repertoaren under turnéerna förr i tiden, kallad  Samba Strip-tease – men vid spelningar i kyrkliga sammanhang såg man sig nödsakad att kalla låten enbart Samba

De båda veteranerna ingick dazumal i en trio tillsammans med Bengt Hallberg som hette Trio con tromba  – en parafras på ett av den tidens mest kända dansband.

Från Hallbergs penna kommer kompositionen Mulen- som enligt Allan tydligen syftade på någonting i Bengts utseende – plus kufiska Waltzanova, i både tre och fyrtakt samidigt (!). Ur Lars Gullins musikskatt undfägnas vi låten  Happy Again-och visst blir man lycklig igen en sådan här afton.

En sordinerad Body and Soul  försätter publiken i en slags trance och enligt Jan Allan ställs en av livets viktigaste frågor i  What is this thing called love . Allan kan pendla mellan ett skarpt aggressivt spel och en varsam, känslofull frasering, Riedel klättrar högt uppe på bashalsen – han utnyttjar verkligen hela registert och som vanligt halvligger han över instrumentet.

Mathias är en lyhörd och känslig ackompanjatör, backar de äldre kollegerna på förnämligt sätt, men han kan även ta för sig i egna kraftfulla solon.

Under femtiotalet var det vanligt att jazzmusiker fick agera dansband och kuska runt i svenska folkparker och som avslutning på sådana”gigs”spelade man ofta den smäktande Tangerine – och denna blir också kvällens ”sista dans” på Mejeriet.

Text: Per Wikén