Jan Johansson på Södra Latin i Stockholm

I Södra Latins estetiska utbildningslinje har musikutbildningen en tydlig plats. En rad elever har under åren tagit steget vidare och bidragit till musikutbudet såväl i Stockholm såväl som landet i stort. När Erik Kjellbergs bok Jan Johansson – Tiden och Musiken kom av trycket, var skolan inte sena att hänga på och anordna ett musikaliskt releaseparty. Erik Kjellberg själv framträdde med en föreläsning i titelns anda och introducerade Jan Johanssons musik och dess epok. Vid sin sida hade han i den senare delen både Jan Allan och Georg Riedel som vidgade spelrummet och berättade om perioden med Jan Johansson. Intressanta hågkomster, minnen och viktiga uppgifter om en musikant med särskild karaktär och begåvning framkom.

Extra bonus var den måleriutställning Petra Werner-Kjellberg anordnat med motiv från jazzmusikaliska miljöer. Några av hennes bilder publiceras i nästa nummer av Orkester Journalen.  Flera musiker sågs därefter i pausvimlet, där var exempelvis Bosse Broberg och trumslagaren och skivbolagsdirektören Anders Burman. Båda med erfarenheter av Jan Johansson som medmusikant och allmänna musikaliska verksamhet under den knappa tid som var tillmätt denne.

        Den underliggande anledningen till evenemanget på Södra Latin var givetvis att kollegiet och Erik Kjellberg i samverkan var intresserade att bekantgöra Jan Johanssons musik för eleverna. Av det skälet hade man lyckats skaffa fram notmaterial ur Sveriges Radios arkiv. Material för en större ensemble men också för mindre grupper. Särskilt intressant var musiken för den större ensemblen som innefattade såväl saxar, brass och komp samt en stor skickligt spelande stråksektion. I Jan Johanssons arrangemang av Thelonious Monks Round about Midnight medverkade också Jan Allan med vackra fraser strömmande ur det Harmon mute-försedda klockstycket.  Ett par pianotrior framträdde också med sval, behärskad musik i Bill Evans anda och imponerade med ett fin instrumentbehandling.  De unga musikernas tolkande av musiken var imponerande och säkert kommer flera av dem att söka sig vidare i den rika skatt som Jan Johanssons musik utgör. Den är som bekant så mycket mer än Jazz på Svenska.