Jan Lundgren och Mattias Svensson i färgstarkt möte med Sten Öberg i Umeå

Jan Lundgren & Mattias Svensson featuring Sten Öberg, Umeå jazzstudio, 9 december 2021.

Med albumet Swedish Standards (Sittel, 1997) gjorde Jan Lundgren Trio sitt genombrott. Den tog sig ända till pophitlistan när den kom 1997 och blev även det årets Gyllene skiva. På skivans omslag rör sig trion på vackra blomsterängar och luktar på blommorna. Lundgren, med Mattias Svensson, bas och Rasmus Kihlberg skrev då in sig i svensk jazzhistoria med de säkra och vackra tolkningarna av svenska visor.

Frågan låter sig ställas om inte konserten med Jan Lundgrens Trio med särskilt inviterade trummisen Sten Öberg även kan beskrivas som ett genombrott. – Definitivt, javisst, ett genombrott att få spela med Sten, höll Jan med om när jag mötte honom och trion efter repetitionerna…

Två tidigare satta datum för det här dröm-mötet gick i stöpet. Men nu, äntligen! En internationell jazzpianist av hög rang bjuder in den oförliknelige Sten Öberg.

Trion inleder lite stillsamt med Ack Värmeland du sköna.  I Lundgrens spel hör vi att han kan sin Jan Johansson, Sten Öberg är koncentrerad till max och får demonstrera hur vispar ska dras över virveltrumman för att understryka de mjuka pianotonerna. Mattias Svensson spelar med kropp och med själ. Alla på tå att göra en bra konsert. Härefter kommer Lundgrens komposition, A touch of you, en vacker låt  från palttan For listeners only.

Så kommer det bestående minnet av aftonen och kvällens häftigaste låt, Sister Sadie, Horace Silvers låt från 1955. Ett kraftfullare anslag än i Jans flygel får vi nog leta efter. Och Öberg som inte vill vara det minsta sämre i att trycka på får hålla trumstockarna i schack. Mattias Svensson möter med en tidsenlig promenerande bas. Ljuvlig jazz uppstår med utomordentligt sväng.

Härefter stillar sig trion med kända Allt under himmelens och Emigrantvisa i utmärkt Lundgrensk tolkning, också en påminnelse om Jan Johansson, vilken Jan Lundgren ägnat hyllning åt tillsammans med stråkkvartett. Sista nummer före paus, Caravan, en veritabel Öbergsk uppvisning i solo-introt. Öbergs och Lundgrens möte blev också en uppvisning i hur två musiker som talar samma språk gör avslut med perfekta pauseringar och sen drämmer till på tusendels sekund när låten slutar.

Alltså: Ett rakt igenom förträffligt möte mellan en stor svensk jazzpianist och tillika trummis. Jag förstår att de båda vill göra om det här, kanske med en studioproduktion?

Kenneth Ögren text & foto

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.