Jazz i Sverige – inte jazz!

 
Josefin Lindstrand kallar inte sin musik för jazz, hur kan det då vara “jazz i Sverige” frågar sig Emil Strandberg. Dragan Buvac från Caprice svarar.

Först av allt: inget av det följande har något att göra med respektive artists musikaliska kvaliteter. Men för andra året i rad har Rikskonserter utsett Jazz i Sverige-artister som inte ens själva identifierar sig som jazzmusiker. Wildbirds and Peacedrums (2008) presenterades som ”egensinniga låtar med pop-, rock- och bluesstruktur” och Josefine Lindstrand (2009) som ”fransk 60-talscabaret, pop och svensk granskog”.

Vad handlar detta om? Vem utser artisterna och på vilka grunder? Är målet att Caprice ska sälja många skivor och att Rikskonserter ska nå ut till en större publik eller försöker man att stötta ett enskilt konstnärskap – oavsett genre – som kan få en möjlighet att blomma ut (som annars inte funnits)?

Någon inblandad får gärna höra av sig med svar.

 

Dragan Buvac, ordförande i Referensgruppen för Jazz i Sverige svarar:

En referensgrupp väljer ut årets Jazz i Sverige-artist/grupp som senare utses av Caprice Records. Vi eftersträvar att referensgruppens medlemmar representeras av jazzklubbar, STIM/Svensk Musik, Caprice Records, SJR, Rikskonserter, SAMI, Sveriges Radio och utövande jazzmusiker. Blandningen borgar för sakkunskap och bredd.Efter lyssning, överläggning och omröstning får referensgruppen fram en vinnare som erbjuds mottaga och representera “Jazz i Sverige” under ett år. Om artisten/gruppen av konstnärliga eller andra skäl väljer att tacka nej till utmärkelsen, går erbjudandet vidare till tvåan.Syftet är att uppmärksamma det nya, nyskapande och originella inom svensk jazz!Målet är att exponera och sprida svensk jazzmusik både inom och utanför Sveriges gränser, samt att nå ett så stort publikt genomslag som möjligt.

Dragan Buvac