Jazzhus Montmartre: Jeff ”Tain” Watts and his Danish-Swedish All Stars

Tidigare i år släpptes nyheten att klassiska Jazzhus Montmartre i Köpenhamn skulle återuppstå. På ursprungliga adressen i St Regnegade dessutom. Det lät nästan för bra för att vara sant. Men det var det, sant alltså och OJ var där den tredje av de första fem invigningskvällarna.

Att ännu en gång, efter alla dessa år, stå utanför denna historiska jazzlokal som bjudit mig på så många upplevelser, fick mig nästan knäsvag. Väl innanför dörrarna konstaterar jag belåtet att en hel del är sig likt. Trångt och trivsamt vid de välkända långborden och allt försiktigt renoverat för att minna om det som en gång var men också  uppfräschat  för framtiden.

Första veckans fem dagar bjöd på gästspel av amerikanske trummisen Jeff  ”Tain” Watts och hans dansk-svenska sextett.

Jag förlåter gärna Watts för den något omständliga och lite för långa presentationen av hunden i historien bakom första numret, Mr J.J. för när det  brakade loss  glömde jag både tid och rum för en modern och fräck variant av Blakeys Jazz Messengers frontad av tre svenskar som inte gick av för hackor:  Trumpetaren Anders Bergcrantz som spelade lysande och förmodligen just nu är på toppen av sin karriär. Vincent Nilsson, Malmö-Köpenhamnregionens mest anlitade trombonist, vältalig som få. Kvällens stora överraskning tenoristen Tomas Franck som redan med sin första ton visade vilken rese han är.

Hans solon i  inledningsnumret och i avslutande dansande New Orleansmarschen  Return Of The  Jitney Man fick kvällens tyngsta och mest välförtjänta applåder. Där emellan, i Steve In Rio, en liten bugning till Francks store inspiratör, Long Tall Dexter. Att man inte får höra mera av denna unika tenorist på vår sida sundet är för mig en gåta.

Tomas trakterar också sopransax, dock inte med samma auktoritet som tenoren. Ett stycke med stänk av koral och Abdulla Ibrahim visade något på detta. Här var det i stället  Vincent som tog  hem spelet med ordentligt bett i sin sordinerade trombon.

Bakom flygeln sitter Jakob Christoffersen som trots ett par goda solon  lite oförtjänt hamnade i skuggan denna kväll. Myten om danska basister är svår att slå hål på men från Danmark kommer likafullt Morten Ramsböl så lägg hans namn på minnet. Till utseendet råkar han dessutom vara nästan till  förväxling lik en tonårig NHÖP.

Förutom att inneha den viktiga rollen som bandleader och orubblig och energisk takthållare bidrog Watts till samtliga kompositioner denna kväll. Bandets tre blåsare hade på flera sätt en sagolik uppbackning, inte tu tal om det.

Jeff Watts

Bra och genomgående starka teman. Fint arrade av Laura Kahle.

Nå, det är naturligtvis så här det gärna skall vara. Flerdagarsengagemeng i välorganiserad klubbmiljö. Skynda över bron , den här världsattraktionen är på plats två dagar till!

Jeff  ”Tain”  Watts and his Danish-Swedish All Stars
Jazzhus Montmartre, Köpenhamn
3 maj 2010 ( Första set, 1,5 timme )

Jeff  ”Tain” Watts tr, Anders Bergcrantz tpt , flygelhorn, Tomas Franck ts, ss, Vincent Nilssson trb, Jacob Christoffersen p, Morten Ramsböl b

STIG LINDEROTH

Fotnot:
Läs gärna Stig Linderoths recension av boken om Montmartre i OJ nr 4 2009