JE SUIS!: Mistluren

JeSuisOmslagv2-1
Recenserad i OJ 3-11

JE SUIS!
Mistluren

Varför får jag ingen kaka till kaffet din jävel? – Östermalm – Lyrikern – Odjuret och odjuret – Geniet – Eyafjallajökull – Det måste vara doping – Jag är!

Umlaut records UMCD0015/Plugged/tid 76 min

Niklas Barnö tp, Mats Äleklint tb, Marcelo Gabard Pazos as  bars, Alexander Zethson p, Joel Grip b, Magnus Wikberg dr.
Insp i januari 2010 i Stockholm.

••••

Je pense, donc ju suis, Descartes gamla påstående, ofta ifrågasatt under åren sen det präglades. Men här fungerar det ganska väl eftersom upphovsmannen konstruerar och spelar musik så existerar han bevisligen. Vad titeln Mistluren kommer ifrån framgår inte. Möjligen kan en äldre jazzdiggare ha reagerat negativt på kraften i gruppens utföranden och framfört uttrycket.

Efter dessa spekulationer konstateras att det är mycket färgstark och energisk musik som Niklas Barnö skrivit för den här gruppen. Hur mycket som är fri improvisation är svårt att avgöra. Men sannolikt är vissa avgränsade delar komponerade och arrangerade. I övrigt består nog komponerandet av anvisningar? Det för med sig att gruppen tidvis spelar sidledes och spegelvänt. Fantasifullt och mycket attraktivt.

Trumpetspelet är aggressivt, spotskt och tar ordentligt utrymme men är samtidigt inåtvänt och fundersamt. Mats Äleklints trombonspel är fascinerande starkt och oemotsägligt. Hans spel bredvid Barnös i olika temapassager påminner om något ur minnet svårfångat. Kan det vara något tema från New Orleans, Roswell Rudd eller Carla Bley eller rentav Jan Edward Wallgren?

Saxofonisten är inte lika stark i utspelet som de övriga. Men i ensemblerna ligger altsaxen fint ihop med övrigt blås. Plötsligt stoppar flödet upp och basen lämnas ensam med stråken och viss stillhet och inre försjunkenhet uppstår. Så smeks pianotangenterna försiktigt innan ensemblen gradvis höjer ljudnivån till furioso. Pianospelet är friskt och ger mer prägel av sentida konstmusik än av jazzmusik. Till detta ansluter sig trumslagaren som pekar ut stationer på vägen. Det här är en cd framställd av en grupp unga musiker som du bör lyssna på. Ta chansen att ta del av deras svenska jazz som den nu exponeras!

Leif Wigh