Ljubljana Jazz Festival

Europas äldsta jazzfestival, Ljubljana Jazz Festival i Slovenien, bjöd 50 år efter starten 1960 på de senaste trenderna inom jazzen plus en rad etablerade jazzformer under fem heta dagar den 29 juni till den 3 juli. Publikmagneter var Pat Metheny Group och slovenska radions storband Big Band RTV Slovenija med Joe Lovano som solist.

Artistvalen speglar den starka kärlek till musik som emanerar från Bogdan Benigar, jazzfestivalens konstnärlige ledare sedan två år tillbaka. I den kärleken ryms Pat Metheny Group såväl som energiladdade tyska trion Hyperactive Kid, folklorepräglade Moscow Art Trio, den egensinnige slovenske gitarristen Samo Salamon, aktuelle pianisten Vijay Iyer, etablerade saxofonisten Joe Lovano, kontrabasisten Hélène Labarrière plus många fler.

Men var är svenskarna? Trombonisten Eje Thelin, som undervisade i det närbelägna Graz i Österrike 1967-1972,  medverkade två gånger med sina grupper: 1964 med Eje Thelin Quintet och 1976 med Eje Thelin Quartet, i övrigt har inga svenska ensembler varit med. När OJ gör Bogdan Benigar uppmärksam på bristen på svensk jazz blir han förvånad. Han har inte reflekterat över saken, men berättar att han kontaktade svenske saxofonisten Mats Gustafsson inför årets festival.

– Mats Gustafsson kunde inte komma av privata skäl. Det är annars många svenska jazzmusiker som har spelat i Ljubljana och på jazzfestivaler i Slovenien. Det handlar inte om geografi, förklarar Bogdan.

Pat Metheny Group är en stor publikmagnet och återkommer ofta. Det är knökafullt när bandet inleder sin Europaturné The Songbook Tour på den stora utomhusscenen Krizanke. Hits som James och Are You Going with Me från Grammybelönade albumet Offramp (1982) framkallar vilda jubel redan efter en halv takt. Allt sitter inte som det ska, och perkussionisten Nana Vasconcelos saknas. Men det hejdar inte jublet.

Dagen före Pat Methenys framträdande fick OJ en enskild intervju med världsartisten: Vad är det som inspirerar dig till att ständigt pröva nya vägar, med en till synes obegränsad kreativitet?

– Det är musiken själv. Många hämtar inspiration i en solnedgång eller en flicka. Jag kan på sätt och vis avundas dem. Men för mig är musiken en reservoar i sig, säger Pat Metheny. Det handlar om nyfikenhet.

– Vad händer om jag går från ess till bess, vad innebär det? Varje variation är en utmaning. Just oändligheten har genom åren vuxit fram som den största utmaningen. Jag söker musik som kan spelas i oändlighet. Jag skulle exempelvis kunna spela Are You Going With Me 24 timmar i sträck

Mina tankar far till minimalisten Steve Reich. Pat Methenys ansikte lyser upp när jag nämner hans namn.
– Steve Reich är en av dem som jag påverkats mest av. Han och Beatles. Och förstås Miles.

Handlar det om en lek med toner, som en poet kan leka med bokstäver?

– Det finns en syntax i musiken och det är en parallell till språk. Men det är inte som när en poet leker med bokstäver. Det finns så många infallsvinklar på musik.
En av dem är orkestrering, ett område som han utforskat på senaste CD:n ”Orchestrion” (recenserad i OJ 3/10).

Det slumpar sig så att jag intervjuar två gitarrister till. Båda är från hemmanationen Slovenien, men de lever helt skilda liv som musiker.

31-årige Samo Salamon leder en egen trio, med tubaisten Michel Godard och Roberto Dani på trummor. Samo utsågs till en av de tio mest intressanta gitarristerna i världen år 2008 av ”Guitar Player” och bedriver en internationell projektbaserad karriär. Samo Salamon skriver sin egen musik – en glest vävd musik med en karaktär som för tankarna till film.     

Det första intrycket under konserten är lite omtumlande. Musiken är märklig. Bastuban ges stort utrymme – Michel Godard är rasande skicklig.

Samo Saloman Trio Foto: Ann-Sofie Öman

Samo började spela klassisk gitarr redan som 8-åring men har ingen egentlig jazzutbildning. Han har ägnat många timmar åt transkriptioner av solon, inte minst av Pat Metheny, John Scofield och Ornette Coleman.

Samo känner sig inte hemma i de nya jazzutbilodningarna som kommit i Slovenien. Han tycker de är konservativa och att undervisningen mest handlar om bebop.

– Jag tar personlig kontakt med kreativa musiker som jag vill spela med. De tackar ja.

Samo har en Mastersexamen i översättning och tjänar bra på att översätta exempelvis EU-dokument. Det ger honom trygghet – och frihet att välja.

Gitarristen Primoz Grasic har också en stabil tillvaro som heltidsanställd musiker i Slovenska Radions Big Band. Storbandets framförande visas på RTV Slovenija, den slovenska statstelevisionen. Storbandet är älskat av slovenerna och det är förstås fullsatt.

– Det är 18 år sen jag blev anställd. Jag har haft det som heltidsjobb i tolv år, säger internationellt etablerade Primoz Grasic.
Han tycker inte att jazzmusiker mår bäst av att leva ett fritt artistliv.

– Eftersom jag kan ta ledigt och spela med andra får jag den stimulans jag behöver. Jag spelar fortfarande med de stora namnen, i nästan hela världen.

Jazzfestivalen arrangeras av en statlig kulturinstitution. Bogdan Benigar ansvarar för en av institutionens sex avdelningar, den som håller i jazz, världsmusik och populärmusik.

– Festivalen finansieras både av statliga pengar och av sponsorer. Vi har ökat antalet artister de senaste åren, så det finns nog ingen risk för att festivalen läggs ner. Skulle intäkterna bli lägre än budgeterat, kan vi kvitta det mot överskott från andra arrangemang, säger Bogdan Benigar.

Ann-Sofi Öman


Festivalfakta:

Jazzfestivalen i Ljubljana är Europas äldsta jazzfestival med sina 50 år. Festivalledningen valde att lägga jubileumskrutet på den 50:e festivalen, som gick av stapeln i fjol, då man mer än fördubblade antalet artister jämfört med föregående år. Antalet framträdande under årets festival var ändå betydligt högre jämfört med tidigare år. I år hade man 16.

Som god tvåa i Europaligan kommer jazzfestivalen i Molde i Norge. Där firar man både den 50:e festivalen i år och 50-årsjubileet 2011. Den som missade Moldes 50:e jazzfestival i år kan alltså räkna med något extra även nästa år.

Den äldsta jazzfestivalen i världen finns i USA. Det är Newport Jazz Festival, som startade 1954. Även tvåan hör hemma i USA: Monterey Jazz Festival, som startade 1958.

Men det har naturligtvis spisats jazz på festivaler långt tidigare än så. I Europa anordnades en internationell jazzfestival i Paris 1949. En svensk elitorkester som sattes ihop inför festivalen gjorde stosr succé.