JOE WILLIAMSON Hoard / WEIRD WEAPONS 2

JoeWilliamsonHoard
Recenserad i OJ 1-12

JOE WILLIAMSON
Hoard

Inadvertent attraction of suspicion – Hoard

CS 199 cd / Creative Sources/www.creativesourcesrec.com/tid: 41:52

Joe Williamson b.
Insp juni 2010 i Stockholm.

   Betyg 4: ••••

WeirdWeapons

WEIRD WEAPONS
2


Shantung – Buckram

CS 197 cd / Creative Sources/ www.creativesourcesrec.com /tid: 54:52

Olaf Rupp g (akustisk), Joe Williamson b, Tony Buck dr.
Insp i Berlin 2009.

   Betyg 3: •••

Ytterligare två högintressanta skivor på det portugisiska bolaget Creative Source.

På den ena spelar den i Sverige bosatte och mångsidige basisten Joe Williamson två längre stycken av liknande karaktär. Musiken är intensiv och sammanhängande och basen klingar stundom som om den hade en bordun. Han använder stråken på ett förbluffande skickligt sätt och visar på vilket tacksamt och rikt improvisationsinstrument kontrabasen verkligen är. Dessa speltekniker har utvecklats av såväl impromusiker som interpreter av nutida konstmusik. Man kommer att tänka på basister som Barry Guy och Fernando Grillo.

Att spela solo är den största utmaning en musiker kan ta sig för och det gör Williamson här utan problem och på ett mycket övertygande sätt. Möjligen kan man ha synpunkter på skivans speltid, som är av en lp-skivas längd. Här hade fått plats några nummer till, där han kunde ha använt andra grepp och tekniker som han behärskar.

På den andra skivan ingår Williamson i en trio, Weird Weapons, med väletablerade musiker inom den fria improvisationsmusiken: gitarristen Olaf Rupp och slagverkaren Tony Buck. Det här är impromusik i den tradition som vuxit fram i Europa.

Båda styckena börjar i den ”plottriga” stil som brukar utmärka den engelska för att sedan allteftersom tätna till en närmast ogenomtränglig väv av musik. Rupps gitarrspel har inte Derek Baileys uppluckrade punktuella stil, utan påminner snarare mer om en flamencogitarrist. Buck är en idérik och lyhörd slagverkare som tillsammans med Williamsons dynamiska basspel bidrar till en musikaliskt mycket spännande helhet.

Roger Bergner