Johan Lindström Septett: On The Asylum

Johan Lindström Septett

On The Asylum

Moserobie (Plugged)

Johan Lindström g, pedal steelg, keyb, Per ”Texas” Johansson cl, bcl, s, Mats Äleklint tb, Jonas Kullhammar s, Jesper Nordenström org, p, Konrad Agnas, Torbjörn Zetterberg b, Margareta Bengtsson harpa, Sofie Livebrant, Elvis Costello voc. Insp. Atlantis Studio, Stockholm 2020.

On The Asylum är uppföljaren till Johan Lindström Septetts hyllade och uppmärksammade debut Music For Empty Halls utgiven 2018. Johan Lindström (gitarr, pedalsteel) har länge varit en av landets flitigast anlitade musiker, låtskrivare och producenter. I jazzkretsar är han kanske mest känd som en av medlemmarna i och grundarna av Tonbruket och för samarbeten med Per ”Texas” Johansson och Nils Petter Molvær. Parallellt har han arbetat med vokalister som Rebecka Törnqvist, Ane Brun, Titiyo, Freddie Wadling, Pugh Rogefeldt och Agneta Fältskog och skrivit beställningsverk till Norrbotten BB och klassiska trumpetaren Jonas Lindeborg.

På sitt andra album som bandledare för septetten förenas Lindström återigen med flera av de profilstarka namn som var med på debuten: Per ”Texas” Johansson, Mats Äleklint, Jonas Kullhammar, Jesper Nordenström, Konrad Agnas, Torbjörn Zetterberg, Margareta Bengtsson och Sofie Livebrant. Samtliga finsnickrade kompositioner har Lindström som upphovsman. Sångaren Elvis Costello gästar på ett spår där han reciterar en text han själv specialskrivit.

Framgångsreceptet från debutalbumet är kännbart. De kosmopolitiska låtarna återspeglar Lindströms mångsidiga musiksmak. Han rör sig flytande utan skyddsnät över stilistiska gränser. Den sömlösa blandningen av jazz, art rock, post-rock, kraut, avant, folkmusik, americana, tivolimusik och nutida konstmusik formas till ett helgjutet excentriskt ljudlandskap. Inga kompromisser råder, den kollektiva känslan är märkbar. Många spår bär en dystopisk, melankolisk känsla, ett tilltal som känns igen från Lindströms arbete med Tonbruket. Undertonen är genom hela albumet suggestiv men samtidigt lekfull och smärtsam.

Det mörka förvandlas i Lindströms fingrar till något helande och vackert, varje komposition byter skepnad lika ofta som bandledaren skiftar mellan nylonsträngat, pedal-steel och distad gitarr, ibland i ett och samma spår. Flera av Lindströms kompositioner drar åt det fragmentariska och klockar in på endast ett par minuter men rymmer trots det en ocean av nyansrika rytmer och toner. Att några av landets främsta instrumentalister medverkar sänker ju inte direkt helhetsintrycket. Samtliga i ensemblen ger både tyngd och driv åt Lindströms snillrika kompositioner men också en nödvändig, finstilt lyhördhet.

Särskilt njutbara är de filmiska jazz-noir spåren The Prom och Twenty Twenty där Livebrants raffinerade stämband och blåset med Kullhammar, Äleklint och Texas gifter sig delikat med Lindströms stämningsskapande, eteriskt klingande sound. Andra pärlor där stark symbios skapas är den svepande, folklore-färgade och sinnesvidgande Echoes Across The Dunes, och det halsbrytande krautproggrockiga experimentella titelspåret där Lindström nyttjar reverben på sin Fender Telecaster maximalt.

Grekiska filosofen Herakleitos uttryck Panta rei ”allting flyter” är en tydlig fingervisning om vad Lindström & Co skapar här. Har årets mest vitala och mångfacetterade platta redan kommit? Jag tvivlar inte en sekund på det…

Patrik Sandberg

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.