Jupiter Featuring Jonas Kullhammar: III2

jupiter_kullhammar

Bolage blgcd 002
Håvard Stubö g, Steinar Nickelsen hammond B3, Magnus Forsberg dr, Jonas Kullhammar ts.
Insp i Bodö, Norge februari 2007

CD 1: Toe Cut Capri – Right In Front Of My House – John, Dear – Snake City East – The Rise And The Fall Of Sour T. CD2: Synergy B – Apoka – Mr Souvlaki – Snake City West – Slow Fox – Lotus.

Första gången jag hörde Jonas Kullhammar var för sådär åtta, tio år sedan vid en jazzkursavslutning i Umeå och Jazzstudion. Redan då kände jag att en ny expressiv, uttrycksfull tenorist och improvisatör fötts. Med Rollins aviga, oförutsägbara frasering och Coltranes fördjupade tonbildningar i sitt bagage har Kullhammar bara utvecklats och alltmer formats till en högst personlig och mångbottnad tenorist, vilket inte minst den norska jazzgruppen Jupiter uppmärksammat. Jupiter som har kommit att bli en mycket uppmärksammad grupp, inte bara i Norge utan även utomlands. Gruppen som bildades 2001 har med denna cd givit ut tre skivor.

Detta är en dubbel cd som verkligen tränger sig på med sin intensitet, sin otåliga vilja att överraska, hitta pulser och fronteringar som bara skall fram.

I entrénumret Toe Cut Capri lägger organisten Steinar Nickelsen ut sina softa bubblande B3-mattor för att ge plats för Jonas funkiga, korta och pockande figurer. Unisont med orgeln och i trio med gitarristen Håvard Stubös köttigt muskulösa gitarrspel hänger man bara med när Nickelsens orgel än mer trycker på. Fräser och sprider krämiga kluster i färger strax intill Jimmy Smith och McDuffs 70-tal.

Jag tycker att gruppen och Kullhammar har hittat en stark och spännande, säj musik som spänner och vrider sig mellan jazz, rock och improvisationer där alla är med och mekar.

Direkt på i Right In Front of My House brakar det loss i ett frispel där Jonas och Stubö möts bröst mot bröst. Strängarna ljuder likt en skogsmaskin som tränger sig fram bland stubbar och hinder, tenortonerna sveper runt som glödande svetslågor. B3:an trycker på . Pulsen är nästan punkigt rå och rockigt svängig. Man svettas!

På den andra cdn lägger sig musiken till en början i ett mera sökande förlopp. Men så kliver Kullhammar ut i ett typiskt zig-zagande Coltranesystem. Det är fart, det är inte helt lätt för gruppen att hänga kvar i Jonas tonkurvor. Det är nog Magnus Forsbergs trumspel, vars spann av tätt och intensivt pulserande cymbalspel ut mot stadig riktade kaggar som styr upp och räddar Kullhammars omgivning.

Lika hett som utlevande i Mr Souvlaki glider konstellationen in i Slow Fox med en mild och sfärisk karaktär.

Musiken är placerad i ett slags rymd av toner som bara är skir, vacker ömtåligt ekande i ett slags tyngdlöst tillstånd. Gitarren är fåtonig, långt bak låter trumklubborna likt en medicinman inför en hypnotiserad stam. Det skär en köldsträng av vibrerande gitarrtoner genom ställverket. Tenorsaxens lågmälda välljud rusar likt ett norrsken bort mot horisonten. Musiken är helt klart fylld av bilder. Som på film.

Vill man följa med på en spännande musikresa utan etiketter så kan man välja denna upplaga av Jupiter & Kullhammar.

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(54639) [1]=> int(54541) [2]=> int(54382) [3]=> int(54566) [4]=> int(51323) [5]=> int(50803) [6]=> int(54209) [7]=> int(54329) }