Kalottjazz och blues firar 30-års jubileum

Shai-Maestro1

 En festival som har överlevt i 30 år förtjänar naturligtvis respekt, men det känns onekligen som att det börjar bli dags att förnya det inarbetade konceptet med jazz och blues utan större tuggmotsånd, som till stor del kännetecknar Kalottjazz och blues.

Fler artister som inte enbart stryker publiken medhårs och några internationella stjärnor står på min önskelista, och är nog det som behövs för att festivalen i tvillingstäderna Torneå och Haparanda ska kunna locka en publik utanför närområdet.

Arrangörerna jobbar med att hitta en ny och bredare publik, bland annat genom att erbjuda ett antal gratiskonserter. I år var dessa fler än vanligt med anledning av 30-års firandet och här vill jag lyfta fram lunchkonserten med Anders Färdal- gitarr, Per-Ola Gadd- bas, Claes Jansson- sång samt Luciano Mosetti på trumpet och munspel.

Kalottjazz och blues har också ett intimt samarbete med musikkonservatoriet i Torneå, som bland annat syftar till att få fler ungdomar att intressera sig för jazz.

Heavy-Jazz

En annan viktig del av detta samarbete är att erbjuda speltillfällen under festivalen för de studerande. Några som hade tagit den uppgiften på imponerande stort allvar var kvintetten Heavy Jazz som spelade ett set med väl valda kompositioner av den allt för tidigt bortgångne elbasisten och kompositören Pekka Pohjola.

Jazz och blues är ju en gammal hederlig kombination i festivalsammanhang och blueskvällen på Folkets hus i Haparanda lockar alltid en stor del av festivalens omkring 5000 besökare. Kvällen har karaktären av en hemvändarfest där det otvungna umgänget med gamla bekanta tyck vara lika givande som musiken. Men det betyder inte att man slarvar med urvalet av artister. Årets festival var inget undantag och bluesälskarna kunde njuta av ett varierat program med ett soloset av den tidigare Leningrad Cowboys – medlemmen Dave Lindholm, trion Red Hot Delta Fusion med gitarristen Janne Landström i spetsen och Micke Björklöfs BlueStrip.

Det var påfallande många av de medverkande som valde att spela på trio, och det fick mig att fundera på om det i första hand var musikaliska eller ekonomiska överväganden som var grunden till detta. Men oavsett anledning har trioformatet många musikaliska förtjänster och publiken fick chansen att möta trios med bland andra Miriam Aida, Bill Öhrström och Shai Maestro, som alla hade sitt eget uttryck.

Under invigningskonserten i Musikhuset i Torneå visade pianisten Iiro Rantala string trio med violinisten Adam Baldych och cellisten Asja Valcic prov på ett imponerande samspel med en i jazzsammanhang mindre vanlig instrumentkombination. Trion bjöd på två bra set med impressionistisk jazz, minimalistisk fusion och en synnerligen virtuos version av klassikern Caravan, där musikernas skicklighet aldrig stod i vägen för musiken.

Teemu-Viinikainen-3

Saxofonisten Jukka Perko har sedan 10 år tillbaka ett projekt där han tolkar finska psalmer med varierande konstellationer. Denna gång var det trumpetaren Verneri Pohjola och gitarristen Teemu Viinikainen som tillsammans med bandledare bjöd på smakfulla och intrikata improvisationer över teman som Den blomstertid nu kommer och Blott en dag. Det var knäpptyst i Björkö kyrka under hela konserten och det kändes verkligen befriande med en konsert där det endast var musiken som lockade.

Shai-Maestro2

I festivaltältet på den lilla ön Pikkisaari i Torne älv, som är festivalens huvudarena, tvingades musikerna emellanåt tävla mot ringande mobiltelefoner samt prat och slammer från baren längst bak i tältet. Men det var också många som verkligen lyssnade och pianisten Shai Maestro som framträdde med sin trio, berömde också publiken för deras koncentrerade lyssnade. Maestro, som tidigare spelat med i basisten Avishai Cohens band, har fått mycket lovord i pressen den senaste tiden, men det ville sig inte riktigt i jazztältet vid Torne älv. Helheten blev mindre än summan av de tre mycket skickliga musikers insatser och de sökande impressionistiska tongångarna lyfte aldrig.

Trion med gitarristen Niklas Winter, basisten Jesper Bodilsen och vibrafonisten Severi Pyysalo bjöd på ett smakfullt triospel med en blandning av egna kompositioner och standardlåtar där Pyysalos fantastiska teknik och pådrivande spel matchades av Niklas Winters mer eftertänksamma och subtila gitarrspel.

Trion, som även hördes under Alandia Jazz i Mariehamn, räknar med att ge ut sin första skiva under året.

Sist ut på Pikisaari var M.A. Numminen, som lyckades få med sig publiken genom att helt enkelt vara sig själv för en stund tillsammans med sin nyvulgära jazzorkester.

Text och foto: Tomas Tornefjell

En spellista med några av artisterna hittas här:

 http://open.spotify.com/user/teatimemusic/playlist/08g6QY179QvS0Frl2Cy8Ei