Klangrikt och sofistikerat med Pål Nyberg Ensemble på Valand

Foto: Anders Boson

Pål Nyberg Ensemble, Nefertiti Jazz (Valand), 2 november, 2021 

Hade inte tidigare hört gitarristen Pål Nybergs musik, fast debuten skedde 2012.  Glad för att bristen nu åtgärdats. Konserten genomförd i ett svep på cirka 85 minuter, trots att uppgift gavs om annat upplägg, ingår i releaseturnén för Lowlands (utgiven i våras). Remarkabelt att sättningen från inspelningen också förekommer live. Allt material vi hör har med ett undantag gitarristen som upphovsman. På scen syns i rytmsektionen Konrad (trummor) och Mauritz (bas) Agnas, Birgitta Flick från Berlin på tenorsax, Per ”Texas” Johansson på klarinett och basklarinett samt Markus Jägerstedt på klaviaturer.

Förvånas över att Nyberg och hans kompositioner inte är mer kända hemmavid. Sedan tiden på Musikkonservatorium har han bildat trio, samarbetat med Jimmy Halperin och spelat i Europa. Vore högst berättigat om nya skivan kommer innebära ett bredare genombrott, då den är väl värd utdelat beröm.  Är man ute efter sväng som får blodet att pulsera snabbare rekommenderas andra källor.. Ensemblens sound kan snarare liknas vid modalt ECM-stuk med befriande melodisk påbyggnad. Texas icke swingorienterade klarinett färgar påtagligt, liksom stundom Markus Jägerstedt (Robyn, Seinabo Sey med flera) på keyboard. Tyckte mycket om de mollbetonade kompositionerna överlag.  Samtliga spelar efter noter utan att det varken blir stelt eller inåtblickande.

Väldigt soft öppning med titellåten, i vilken trummor och saxofon efterhand markerar närvaro. Följs av svävande, mycket melodiöst anslag- ”Texas” präglar med sin ljusa ton, rytmiskt påhejad av Konrad Agnas. På ett alldeles charmant sätt har  han  växt ut senaste åren till en av Sveriges absolut mest spännande trumslagare – in i en ytterst lyhörd, både understödjande och dialogskapande roll. Linjer sträcks ut, solon av det mindre vildvuxna slaget kompletterar fina kompositioner. Love Streams vecklar ut sig i vacker skepnad, blir en av flera toppar.  Två andra underbara, långsamt framskridande sångbara titlar att sjunka in i är Café de Jaren respektive Nørrebro.  I Europa övergår Jägerstedt till elförstärkt instrument, vid ett tillfälle tillförs orgelsound.. Associerar atmosfäriska klangen till albumet As Falls Wichita… (Metheney & Mays) när Nyberg på sin Gibson ES (335?) snyggt broderar licks. I en Lee Konitz-låt vars intrikata cool jazz-anda utmärkt passar ensemblen, hörs ett ljuvligt solo från Flick. Blåsare och batterist får ligga i ordentligt. Imponerande att atonala språng undviks när udda taktarter införlivas.  Enda gången man tar på sig rejält skrynklig kostym och stökar runt är i extranumret. Antydan till spräck dyker i och för sig upp i Lowlands II.

I denna mycket hörvärda, delvis annorlunda och klangbaserade ensemble dominerar inte bandledaren, vars ackordföljder ibland kan härledas till Scofield. . Däremot ett specifikt sound och hans exceptionellt sofistikerade kompositioner. Genomgående i en inordnad struktur, i ett par sekvenser adderas friare mönster. Bra ljud i nattklubbslokalen ytterligare ett plus. I entusiastiska publiken kunde anmärkningsvärt många musiker urskiljas.

Mats Hallberg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.