Koppel, Colley och Blade var förvånansvärt lågmälda

Foto: OJ

Benjamin Koppel/Scott Colley/Brian Blade Collective
Fasching, Stockholm Jazz Festival, 6 oktober 2017.

Världsstjärnan Brian Blade har en bakgrund med både Wayne Shorter och Herbie Hancock. Att han därför hamnar i centrum för denna trio är inte konstigt även om altsaxofonisten Benjamin Koppel är en kändis i Danmark och basisten Scott Colley har egna meriter med Michael Brecker, Hancock och andra. Blade är mästerlig, även om han faller för frestelsen att spela över något i den inledande Most Precious One. Men sedan är det fantastiskt. Förvånansvärt lågmält faktiskt. I flera låtar finns ett melankoliskt inslag med långa melodiska fraser från altsaxen, ibland unisont med basen. Jag gillar Koppel, han har en framträdande lyrisk sida, och ibland är det han som håller ihop musiken med återkommande fraser medan Blade och Colley är ute på lyckade kreativa strövtåg. Blade visar sin storhet med ett mycket varierat spel. Han låter trummorna sjunga i polyrytmiska takter, ibland med klubbor i nästan smygande skepnad, vid andra tillfällen är han pådrivande i högt tempo. Mestadels är det dock en ganska stämningsladdad musik trion spelar, även om den vid några tillfällen ägnar sig åt grymt svängande jazz. I flera av låtarna finns folkloristiska inslag i tematiken, ibland drar det åt det skandinaviska, ibland åt det orientaliska. En av dem har till och med en klart fugliknande karaktär.

Men trots att det mesta är ganska inramat av antingen stämning eller tematik uppvisar trion både rörlighet och lekfullhet. De har roligt och använder sin skicklighet på ett givande sätt. En bra konsert.

Magnus Nygren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.