Kulturministern jazzupplyst!

svenskjazzkulturdepartementet2.jpg

Igår uppvaktade stora delar av arbetsgruppen för nätverket Svensk Jazz kulturministern. Huvudbudskapet var att jazzen historiskt i de flesta avseenden haft stolpe ut i kulturpolitiska reformer. Genom en dialog med ministern kunde de uppvaktande jazzentusiasterna visa på att jazzen på många sätt gång på gång hamnat utanför det kulturpolitiska staketet.

Bengt Säve-Söderbergh, ordförande för Svenska Jazzriksförbundet berättade om hur jazzen utvecklats sedan 1974 års kulturpolitik och på många sätt blivit en mer etablerad konstform. Jazzen är i många avseende musikens utvecklingsavdelning som befruktar många andra genrer fyllde Jazzclub Faschings vd Lena Åberg-Frisk i. Kulturministern ville gärna jämföra med andra kulturyttringar som utvecklats under samma period. Dansen fick bli ett exempel. Men för dansen har också det offentliga ansvaret följt med, tillexempel genom de mångmiljonbelopp som satsats på dansens hus, poängterade arbetsgruppen och kulturministern sa inte emot.

Föreningen Sveriges Jazzmusikers ordförande John Högman berättar om hur ett gage 1988 ansågs som ett okej gage om man efter alla utgifter hade 1000 kr kvar och att det ser likadant ut idag, 20 år senare. "Varför är det så tror du?" frågade Ahdelson-Liljeroth nyfiket. "Svårt att säga", tyckte Högman. "Tror du att det är för at ni saknar offentliga institutioner?" frågade hon själv.

Det ligger mycket i det tyckte Lena Åberg-Frisk. Jazzen är inte bara det fria kulturlivet utan det "fri-fria". Frilansande kulturarbetare i andra konstformer har institutioner att frilansa hos, men hos jazzen frilansar de fria (läs fattiga) musikerna med de fria (läs fattiga) musikarrangörerna.

Bengt Säve-Söderbergh igen, lite finurligt. "Missförstå oss inte, vi vill inte förstatliga jazzen". Kulturministern skrattar lite och säger att det nog inte finns några planer på det. Men, menar Bengt, det får inte vara skillnad på en konstforms möjlighet att utveckla sig beroende på hur denne är organiserad.

Sven-Åke Johansson förklarar hur det kan göras och berättar om hur det ser ut i Norge. Överhuvudtaget så är Norge en förebild tycker hela arbetsgruppen. "Vad är det som är bra i Norge?" undrade kulturministerns politiska rådgivare. Ett reportage från Orkester Journalen blev svaret.  

Karin Inde berättar om hur föreningen Impra lyckats sätta jämställdheten inom genren på agendan genom olika projekt och aktioner. Kulturministern tycker att det är ett viktigt arbete, "särskilt inom musiken". Nätverket håller med.

Till sist fick också ministern ta del av kampanjens material och hon berättade att hon själv varit inne på www.svenskjazz.se och läst. Hon påstod också att "ni finns ju med som remissinstans" men avbröts snabbt. "Som en händelse finns ingen jazzorganisation med på listan över nästan 400 remissinstanser. Jazzen ÄR utanför staketet." slog Bengt fast. Hon beklagade detta och välkomnade ett spontant remissvar.

Arbetsgruppen samlas för eftersnack och konstaterar att dialogen var god och att huvudbudskapen hade förmedlats.