Lars Gullin invald i Swedish Music Hall Of Fame

Swedish Music Hall of Fame presenterade  igår 2022 års invalda under en presskonferens på Stadsmuseet i Göteborg.

Nu har den gotländska kompositören, saxofonisten Lars Gullin valts in i Swedish Music Hall of Fame.

Tidigare år har bland andra Jan Johannson, Monica Zetterlund, Povel Ramel, Georg Riedel, Lill Lindfors, Monica Dominique, Lisa Nilsson och Merit Hemmingson förärats den ärofyllda utmärkelsen.

Juryns motivering lyder: ”Grundtanken bakom Swedish Music Hall of Fame är att hylla rikedomen i den svenska musikskatten och att bygga broar mellan generationer. De invalda måste ha skivdebuterat för minst 20 år sedan. Det långsiktiga syftet med Swedish Music Hall of Fame är att ge ett erkännande till personer som lagt grunden för svensk populärmusik och därigenom inspirera till nyskapande och utveckling inom musiken. När svensk jazz på 1950-talet blev internationellt uppmärksammad föll ljuset allra mest på barytonsaxofonisten Lars Gullin. Först som medlem i Arne Domnérus orkester, sedan under eget namn. Gotlänningen Gullin, född 1928, var under en lång period en av Europas främsta jazzmusiker och han har få efterföljare i status och respekt. I Swedish Music Hall of Fame efterlyser vi bland annat förnyelse och många dimensioner i en kreatörs verk. Gullin stod för åtskilligt av sådant. Utöver sitt fokus på barytonsaxofonen spelade han även klarinett och altsaxofon, han var därtill kompositör, arrangör och bandledare. Att han en gång sökte sig till Stockholm för att bli konsertpianist skvallrar en del om hans många sidor. Resultatet när alla delar av hans konstnärskap samverkade blev unikt. Gullin kunde jazzens alla rådande stilelement, men han förenade detta med citat från nationalromantisk musik och nordisk folkmusik till något helt eget. Uppstod gjorde något vackert vemodigt klingande som än i dag fångar nya imponerade lyssnare. Balladen Dannys Dream blev en bästsäljare och något av Gullins signum, samtidigt en symbol för hela den lyriska svenska femtiotalsjazzen. Låten öppnade även dörrar till världen: han framträdde i England, uppmärksammade i den amerikanska jazztidskriften Down Beat, gjorde en turné i Tyskland, och bosatte sig ett helt år i Italien. Med tiden märktes ett allt mörkare stråk i Gullins musik, exempel på när en kreatörs hälsa – och ekonomi – blir uppenbart även
i det skapade. Hans musik blev, om man så vill, ”svårare”. Men han nådde även stort genomslag efter att svensk jazz passerat sin zenit. Gullins sista stora verk, sviten Aeros Aromatic Atomica som kom 1976 – samma år som han gick bort – blev ännu en triumf för honom och för den orkestrala jazzen”.

Patrik Sandberg

Annonser
Annonser