Lasse Seger om Ystad Sweden Jazz Festival 2016

« av 58 »

(Klicka någonstans på bilden ovan för att starta bildspelet.)

Några glimtar och intryck.

Ystad Sweden Jazz Festival är inte bara en magnifik festival utan den gör en betydelsefull kulturgärning genom att ge utrymme för unga lovande jazzmusikanter som till exempel sångerskan Iris Bergcrantz, saxofonisten Rasmus Nyvall och basisten Sebastian Nordström. YSJF:s konstnärlige ledare Jan Lundgren har säkert Jazz i Malmös julfester (omkring 1990), som då var Musikhögskolans skyltfönster, i gott minne. Jag märker tydligt, att jazzen sätter sin prägel på staden inte minst med paraderna. Folk träffas, kramas, pratar jazzminnen och glömmer vardagens bekymmer. Musiken har en helande kraft!

Inledningsvis spelar det färgstarka bandet Lars Beijbom Orchestra Six på den för konserter mycket funktionella Per Helsas Gård. Härliga solon mättade av spelglädje med soul, swing och funkiga rytmer inleder festivalen. På gatan utanför kommer danskarna i det lysande Tuesday Night Brass Band och förbereder YAZZ Parade, som blir extra storslagen i år. Omgiven av åtta danskar i bandet – där Olle ”Fessor” Lindgren lätt känns igen – försvarar trombonisten Ola Åkerman de svenska färgerna med den äran. Det vimlar av volontärer på gågatan, som med åren blivit angenämt proffsiga och hjälper vilsna jazzfans tillrätta.

YSJF är också något av ett universitet när pianisten Bill Mays och jazzskribenten Doug Ramsey ger sin föreställning ”A History of Jazz Piano” på Ystad Teater. Jag läser om det i YSJF:s intressanta och utförliga program där Rolf Fornhammar och Bryan Ralph sina vanor trogna lotsar oss vetgiriga genom alla festivaler.

Senare första kvällen koras årets ambassadörer på teatern: journalisten Ann-Marie Rauer, före detta tennisesset Henrik Sundström och komikern Johan Wester. Årets hedersgäst, den franske dragspelaren Richard Galliano, presenteras innan VIP-konserten All That Vocal Jazz drar igång. Sångerskorna Hannah Svensson, Vivian Buczek och Anna Pauline Andersson hyllar Ella och Billie med hjälp av gitarristen Ewan Svensson, basisten Mattias Svensson och trummisen Cornelia Nilsson. Det blir en härlig konsert i glädjens tecken och med en ny (för mig) spännande trummis. Hög tid för grammofonstudio, tycker jag.

Kind of New, med trummisen Per-Arne Tollboms angenäma presentation av den Miles Davis-inspirerade musiken, blir en av festivalen höjdpunkter. De båda jazzrävarna Anders Bergcrantz och ”Chico” Lindvall med de unga Rasmus Nyvall (ts) samt Sebastian Nordström (b) bjuder på generöst heta toner på Hos Morten Café.

Det känns tryggt när någon spelar Chaplins ”Manschettvisa” och det var precis vad dragspelsekvilibristen Richard Galliano gör i sin solokonsert i S:ta Maria Kyrka. Kyrkan är festivalen bästa konsertlokal. Dock kunde man väl göra en tillfällig scen så att alla ser artisten. Vi njuter av bland annat Piazzolla (förstås), Bach (dragspelet låter som en kyrkorgel), Nino Rota samt Lennons ”Imagine”.

Konserten YSJF Celebrates Svend Asmussen 100 years blir en stor händelse. Före konserten berättar Jan Lundgren för gitarristen Jacob Fischer att Svend Asmussen sitter bland publiken. ”Jaha du”, blir Jacobs svar. Han trodde alltså att Jan skämtade, men blir snart varse att så inte är fallet! Violinisterna Bjarke Falgren (DK) och Gunnar Lidberg (S) med gitarristen Jacob Fischer (DK), basisten Matthias Petri (S) samt trummisen Andreas Svendsen (DK) ger allt och lite till och hyllar mästaren på bästa tänkbara sätt. Asmussens slitstarka pärlor får ny lyskraft, svänger lustfyllt och tusen toner blommar! Fiolerna och gitarren pratar, gråter och skrattar. Bättre kan det inte bli! I mitt stilla sinne undrar jag vad Svend Asmussen själv känner? Hans mjuka leende glimmar i alla fall till när Django Reinhardt-inspirerade toner flödar. Många ur den entusiastiska publiken köar efter konserten för att få krama om Svend som även accepterar att bli Guest of Honour.

Frukost med Jan Lundgren och OrkesterJournalens Magnus Nygren blir ett mycket intressant festivalinslag. Jan får berätta hur arbetet med YSJF går till och betonar vikten av att unga musikanter verkligen får speltillfällen och visa upp sig. En tankeställare till Sveriges jazzklubbar! Hur Jan började sin musikaliska bana i Ronneby kan jag höra hur mycket om som helst. Hos Morten Café blir det en lång, intressant och njutbar frukost med framtidshopp och glädje, dessutom på engelska!

Sista festivaldagen sitter jag klistrad på Per Helsas Gård där min idol från 60-talets Nalen och Danmarks svar på Dompan spelar – Bernt Rosengren och Christina von Bülow. Saxofonisterna ger tillsammans och var för sig något av ett Blue Note-sound. Bandet får snärtigt komp av pianisten Stefan Gustavsson, basisten Hans Backenroth och trummisen Bengt Stark, som kryddar starkt och effektivt.

Vandringsutställningen Archæomusica på Klostret i Ystad blir en bonus för festivalbesökarna. Den handlar om Europas forntida musik där sju länder medverkar. Handgjorda kopior av primitiva instrument som t ex irländska bronsåldershorn, rörbladsinstrument från Pompeji och antika grekiska lyror. Alltså före Jelly Roll Morton …

Att kvalité, variation och vänlighet är ledstjärna för YSJF intygas härmed! Samtliga inblandade låter verkligen hjärtat va’ me’ …

Lasse Seger

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.