Meny
Recension från OJ # 1 -2009
Eskelin först kom till New York som ung lovande saxofonist fick han mycket stöd av just Liebman, som då var en etablerad musiker efter bland annat samarbete med Miles Davis. För några år sedan plockade de båda med sig varsin spelkamrat från egna grupper (Liebman och Marino, Eskelin och Black hade samarbetat förut), för att spela in albumet Different but the same (också på hatOLOGY). Albumet blev väldigt bra, varför man nu återkommer med denna uppföljare. Det som fortfarande är olika men samma är bådas skilda erfarenheter och samtidigt gemensamma relation till jazzhistorien, som plötsligt smälter samman till ett gemensamt uttryck där det är svårt att direkt höra vem som är vem av de båda solisterna. Liebman är i vänstra kanalen och Eskelin i den högra, så om man vill, går det att försöka skilja den ene från den andre, men mycket snart känns detta helt ointressant. Musiken befinner sig tydligt inom en föreställande tradition, men med stor frihet att röra sig mot gränserna. Fantastiskt fint spel av båda saxofonisterna och även briljant komp där Jim Black återigen visar vilken personlig och innovativ trumslagare han är. Man spelar fina teman av alla inblandade samt två tagningar av Eric Dolphys hetsiga Out there. Definitivt ett av de bästa albumen under 2008!
Cha – The decider – Out there (take 2)
– Renewal – Palpable clock – Dimi and the blue man – IC – Free ballad- Out there (take 1)
hatOLOGY 654/Naxos, 62 min
Liebman ts, Eskelin ts, Tony Marino b, Jim Black dr. Insp i New York 27 juni 2007.
David Liebman och Ellery Eskelin tillhör åldersvis generationerna efter varandra. När
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
