LINA NYBERG Palaver

LinaNybergPalaver
Recenserad i OJ 4-11

LINA NYBERG
Palaver

Ditte – Caetano – Adrenalina – Federico Garcia – Aliisa – Claude – Paul – So long Frank Lloyd Wright – Ingrid – Jelâluddin.

Moserobie Music Production MMPCD 076/Plugged/tid 52 min

Emil Strandberg tp (1,3,4,5), Fredrik Ljungkvist bars (4), Cecilia Persson p, David Stackenäs g, Josef Kallerdahl b, Peter Danemo dr, Lina Nyberg vo arr. Erika Angell, Karin Indhe, Lisa Gustafsson, Sarah Riedel vo (5), Niklas Fernqvist,  Joe Williamson b ( 10).
Insp i Stockholm jan/feb 2011.

••••

En ny cd som Lina Nyberg gav ut i slutet av augusti – och en bra cd tillsammans med sin kvintett och några gästandes musikanter. Reflekterandes över hennes verksamhet så finner man att hon under ganska få år lyckats åstadkomma, kvalitativt fin musik och utmärkta inspelningar på cd. Och givetvis en rad fina publika framträdanden. Mycket kraft och ambition måtte döljas bak den väna fasaden!

Hon komponerar, textsätter och arrangerar genomgående musiken själv. Och stimulerar sina medmusikanter att plocka fram sin personlighet i sammanhangen. Det framgår också att hon är beläst och refererar till olika litterära sammanhang och författare. Exempelvis amerikanen Paul Auster. En författare som ofta är aktuell på bokhandelsdiskarna. Till den spanske poeten och pjäsförfattaren Frederico Garcia Lorca. En gång i tiden avrättad av Francoregimen.

Hennes aktiviteter leder också tankarna till hur jazzsången förändrats i Europa under de senaste decennierna. Jazzsången befinner sig verkligen i ett annat förhållande till sina lyssnare än vad refrängsången tidigare gjorde. Lina Nyberg är som bekant en aktiv musikkonstnär. En sångerska som utmanar samhällets begränsningar i förhållandet till musik och annan konst. En tonkonstnär som tar med sig sina medmusikanter på äventyrliga och utmanande banor. En palaver med samhället.

Och ändå är Lina Nybergs musik lättsam och tillgänglig. Ibland nästan smeksam. Mycket melodisk med måttligt långa tonslingor. Ibland med inslag av betoningar från underhållningstraditionen. Texterna däremot är av annan och mer kommenterande karaktär. I dem finns något som känns som beskrivningar av en underliggande spänning. Möjligen ett hot mot demokrati och fritt konstutövande.

Möjligen är det en överdrift men det står ju var och en fritt att tolka budskapet! Några vanliga soloutflykter förekommer inte direkt men Emil Strandbergs trumpetspel och Cecilia Perssons pianospel är stimulerande att ta del av. Givetvis framträder David Stackenäs och Fredrik Ljungkvist med mycket fina inpass. Det gör även Josef Kallerdahl och Peter Danemo. Den förre med några fina ostinatopartier. Lina Nyberg har komponerat alla melodier utom två. Den ena är (Frank Lloyd Wright) komponerad och textsatt av Paul Simon. Den andra (Jelâluddin) har en text av Coleman Barks men musik av Lina Nyberg.

Det här är en cd man bör kosta på sig!

Leif Wigh