Lina Nyberg Tentet: The Clouds

Hoob (hoobrecords.com)
Lina Nyberg v, Susana Santos Silva tpt, Karin Hammar tmb, Per Texas Johansson fl, kl, Fredrik Ljungkvist kl, Alberto Pinton bkl, Cecilia Persson p, David Stackenäs g, Josef Kallerdahl b, Peter Danemo d, Bohuslän Big Band (en låt). Insp dec 2019 på Riksmixningsverket, Stockholm plus Fasching 2019 (en låt) och Mölndal (en låt).

Fyra år ägnade Lina Nyberg åt sin uppmärksammade dubbelcd-trilogi som gav The Sirenades (2014), Aerials (2016) och Terrestrial (2017). På många sätt blir därför nya The Clouds – hennes 20:e album sedan duodebuten med Esbjörn Svensson 1993 – en slags nödvändig omstart. Hon har naturligtvis visat fina kvaliteter som kompositör tidigare, men på The Clouds tycks hon sträcka ut dem och låta dem omfamna varje liten detalj av kompositionerna. Inget är lämnat åt slumpen, allt är planerat. Och det sker med en perfektionism som i och för sig känns ganska präktig men ändå inte hämmar den kreativa lusten, varken för henne själv eller för hennes medmusiker. Hon håller hårt i formen, men låter innehållet delvis ta uttryck som ligger i hennes medmusikers händer. Synd vore annars eftersom hennes nya tentett består av flera av landets finaste jazzmusiker. Cecilia Persson, David Stackenäs, Josef Kallerdahl och Peter Danemo finns kvar från hennes långvariga kvintett och bland de övriga hittar vi Fredrik Ljungkvist, Alberto Pinton, Per Texas Johansson, Karin Hammar och Susana Santos Silva. Att lägga märke till är att ingen spelar saxofon.

Albumets nio låtar är varierade. Den korta Monk-liknande Introduction: The Advisor skiljer sig exempelvis rejält från den snabba och händelserika Std Stop där Susana Santos Silva spelar ett monstruöst solo med inhugg från Stackenäs gitarr. Men det är den täta och storslagna titellåten som inleder. Till skillnad från övriga texter, som Nyberg har skrivit själv, hämtar hon här orden från Virginia Woolfs välkända roman ”Mot fyren”. ”I must push my foot stealthily lest I should fall off the edge of the world into nothingness”, sjunger hon inkännande och med sin så speciella och artikulerade frasering. I pressmeddelandet, men inte i skivomslaget, beskriver hon hur albumet kom till efter att hennes far gått bort för tre år sedan, och hur hon i hennes saknad började fundera på vad hon i sitt inre bär med sig från honom som arv. Här finns sorgen, som när hon träffsäkert sjunger ”A circle of sorrow” som det är svårt att ta sig ur i The Circle Song. Men hon beskriver också den inre styrkan hon fått med sig, att stå på egna ben, att stå emot de självutnämnda rådgivarna i The Advisor, att strunta i skitsnacket i Std Stop och att ljuden hon hör tillhör henne (i Vancouver).

I de flesta låtarna finns en uppsjö av detaljer. Jazzen intervenerar stundtals med konstmusiken men det finns också låtar som bryter mönstret, som Humankind som i sin melodi för tankarna till en musikal från svunna tider eller som The Bone Marrow Garden med sitt linjära musikaliska skeende. En liten pärla som förgylls av Fredrik Ljungkvists fina klarinettsolo och Cecilia Perssons glittrande piano. På The Circle Song hör vi dessutom ett uttryck som närmar sig den andliga jazzen med släpigt gungande komp – Josef Kallerdahl och Peter Danemo är magnifika – dekorerat med sparsmakade men inte desto mindre avancerade detaljer i arrangemanget.

The Clouds är tveklöst ett välkomponerat och välspelat album. Det är musik att växa i.

Magnus Nygren