Lowe, Leroy – trumslagare

(4 juli 1944 – 13 december 1999)

Leroy Lowes speciella rytmiska energi, klangliga dynamik och förmåga att känna in och bidra positivt i de mest skiftande sammanhang och situationer, gjorde honom allmänt omtyckt, liksom hans varma, behagliga person, alltid med ett förlösande skratt på lut.

Han var född i Pitts­burgh, Pennsylvania och växte från tonåren upp i Washington D.C. Där började han spela med lokala band, 1964–65 studerade han för Alan Dawson vid Berklee i Boston, och senare spelade han i närmare ett år med Otis Reddings 18-mannaband.

1967 kom han till Stockholm mest genom en slump. Efter en Redding-turné med 42 one-nighters i rad och sömn i turnébussen alla nätter utom tre, kände Leroy att han behövde ta semester och varva ner: ”Jag tog en jordglob och blundade och lät den snurra för att se var fingret stannade”, berättade han i OJ 1994. Det blev Skandinavien och så småningom Sverige. Här trivdes han så bra att han blev kvar – även om han i perioder arbetade i bland annat Amsterdam och ofta befann sig på turné ute i Europa, inte sällan med amerikanska solister.

I Sverige tillhörde han under mer än 30 år de mest anlitade trumslagarna och spelade i många av våra mest uppmärksammade grupper, bland andra under ledning av Nisse Sand­ström, Red Mitchell, Eje Thelin, Rolf Ericson, Tommy Koverhult, Joa­kim Milder, Monica Borr­fors och Thomas Franck. 1975–83 ingick han i Rena Rama, 1983–89 i Equinox och sedan 1982 var han med i Opposite Corner.

Artiklar:

Han är en av våra mest betydande trumslagare, OJ februari 1994

CD:

Nils Sandström, The Painter (Odeon)

Monica Borrfors, Slowfox (Ariola)