MAGNUS CARLSON & THE MOON RAY QUINTET Echoes

CarlsonMagnus
Recenserad i OJ 6-10

MAGNUS CARLSON & THE MOON RAY QUINTET
Echoes

River man – Feeling good – Barabajagal – Rain – If I could only be sure – Ain´t there something money can´t buy – I´m alive – Black swan – Love letter – Ocean rain – Summer in Siam

Tri-Sound Tri-S 3017 /Cosmos Music Group /tid 47 min
Magnus Carlson voc, Goran Kajfes tp, perc, Per Ruskträsk Johansson as, bs, bcl, fl, Carl Bagge p, keyb, Peter Forss elb,b, Lars Skoglund dr, perc, Matthias Ståhl vib, Linn Segolson voc (1 nr), Claudia Bonfiglioli violin, Kristina Ebbersten violin, Christoffer Öhman viola, Erik Wahlgren cello (1 nr).

Insp Atlantis Studion Stockholm 2010.

•••

Stilsäkre Weeping Willows-sångaren Magnus Carlson har ett imponerande register. För drygt ett år sedan gav han sig på ytterligare ett nytt steg i artistkarriären, då den för Magnus relativt okända jazzens territorium utforskades efter ett möte med trumpetaren Goran Kajfes. De hade under en längre tid pratat om att göra någonting tillsammans. Det hela resulterade i plattan Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet (Blue Note 2009), en rik och smakfullt kryddad mix av standards och välbekanta poplåtar. Musikaliskt blev det en finstämd, lika känsloladdad som psykedeliskt färgad souljazz som doftade 60-tal.

På uppföljaren Echoes bygger Carlson och Månskenskvartetten vidare på ett liknande koncept. I kvartetten återfinns medlemmar från Oddjob: Goran Kajfes på trumpet, Per ”Ruskträsk” Johansson på saxar och flöjt, Peter Forss på bas. Övriga musiker är Matthias Ståhl på vibrafon, Carl Bagge på piano och Lars Skoglund på trummor.

På albumets elva spår presenteras tolkningar av kompositioner av så vitt skilda artister som Nina Simone, Nick Drake, Nick Cave, Jose Feliciano, Donovan och Pogues, för att nämna några. Plattan spelades in live i legendariska Atlantisstudion i Stockholm, de flesta stycken fångades i första tagningen.

Den coola modjazzkänslan lever kvar från förra plattan. Bäst fungerar bandet och Magnus i tolkningen av Young-Holt Unlimiteds Ain’t there something money can’t buy, en svängig, stompig souljazzbomb samt i Donovans suggestiva Barabajagal, en duett med färgstarka sångerskan Linn Segolson. Njutbara är även mer lågmälda, förföriska nummer som Nick Drakes odödligt vackra River man och Nick Caves Love letter, med sina närmast spirituella vibrationer. Mindre lyckad är tolkningen av Nina Simones Feeling good, där Magnus inte riktigt behärskar jazzens uttrycksmedel och känns lite osäker. Men å andra sidan är det inte många som lyckats göra någon vettig cover av denna magiska komposition.

Jag ser med tillförsikt fram emot album nummer tre med denna konstellation – då har Carlson med all säkerhet hunnit få alla jazzens finesser på plats i sin breda musikaliska repertoar.

Stort plus för den varma ljudbilden, det täta kompet och de snygga solona av samtliga i detta variationsrika musikaliska projekt.

Patrik Sandberg