MARCKS BROTHERS Strollin’

MarcksbrothersStrollin

Recenserad i OJ 6-12

MARCKS BROTHERS
Strollin’

Green Dolphin st. – There is no greater love – I surrender dear – Coffe break – I thought about you – Like someone in love – A ghost of a chance  – Marcks brothers – Alone together – Strollin’.

7P Machine AB PB7 019/Plugged/tid 52 min.
John Högman ts, Mats Larsson g, Magnus Marcks b, Bosse Söderberg dr. Insp i Stockholm 15 oktober 2010 resp. 9 september 2011.
Betyg 3: •••

Kvartetten attackerar ett urval melodier ur amerikanska sångboken med något som närmast måste rubriceras som ett ömsint eller rentav kärleksfullt förhållningssätt. Det framkommer med önskvärd tydlighet i genomförandet hur mycket dessa gamla och välkända melodier berör de fyra.

Trots att melodierna i flesta fall har många år på nacken märks ingen trötthet hos de fyra över att anta den utmaningen. Och musiken är lättsamt sentimental och sensibel utan osympatiska åthävor. Melodiernas specifika värden förstärks liksom harmoniken som förtydligas. Kvartetten håller sig också till standardreceptet med utbyte av fyror.

Horace Silvers Strollin’ känns dock litet träig vad gäller melodipresentationen men i solopartierna känns det lösligt och spänstigt. John Högman har en vacker ton i instrumentet utan att vara insmickrande. Han har också en fin attack och rytmisk känsla med vilken han bygger upp sina solon i samtliga melodier. Han har dessutom komponerat två av cdns melodier.

Gitarristen Mats Larsson har även han en tydlig känsla för dessa klassiska melodier. Han har ett behagligt sätt att lägga sina ackord bak tenorsaxofonens väg genom melodiken. Magnus Marcks basspel är stabilt och kraftfullt och är fint strukturerat i sammanhanget.

Bosse Söderberg är en alldeles utmärkt swingtrumslagare. Något som verkligen tydliggörs här. Han är inte främmande för modernare tongångar liksom latinska rytmer. Men i detta sammanhang känns han fint placerad och får musiken att behagligt och finstämt svänga.

Till sin helhet är det här en trevlig cd. Inte minst för de som vill ha den amerikanska standardrepertoaren bekräftad ånyo. Men varför kallas On Green Dolphin street för Green dolphin st?

Leif Wigh