Marike van Dijk specialskriver ett verk under årets upplaga av North Sea Jazz

Text: Patrik Sandberg Foto: Vanessa van Dalsen

 

Varjje år delar North Sea Jazz Festival ut ett kompositionsuppdrag till en lovande holländsk jazzkompositör. I år går äran till saxofonisten, arrangören och kompositören Marike van Dijk som kommer framföra ett specialskrivet stycke på North Sea Jazz Festival den 8 juli med en nonettformation.

Uruppförandet sker dock på klubben Lantaren Venster under North Sea Round Town och på Bimhuis i Amsterdam ett par dagar innan festivalkonserten.

Marike van Dijk (född 1982) studerade vid konservatorier i både Rotterdam och Amsterdam och flyttade sedan till New York. Där utbildades hon vid den berömda Manhattan School of Music och fick ett stipendium till New York University, där hon studerade med pianisten/arrangören Gil Goldstein (Pat Metheny, Gil Evans).

Nonetten består av förutom Marike van Dijk sax av Ben van Gelder sax/flöjt, Louk Boudesteijn trombon, Amber Docters van Leeuwen cello, Keisuke Matsuno gitarr, Jozef Dumoulin piano, Ruben Samama bas, Ted Poor och Joost Kroon trummor.

-Spelningarna på Bimhuis och Lantaren Venster blir ”try out-concerts” inför den stora spelningen på NSJ. Det blir ett set på 60 – 70 minuter berättar Marike.

Hur skulle du själv presentera musiken?
-En mix. Någon skulle nog placera den i en postgenre, men basen är egentligen all musik jag lyssnar till, jazz, klassiskt, indierock, pop, en kombination av allt detta. Just den här musiken vet jag inte hur den kommer låta ännu för vi har inte hunnit repat än då inte hela ensemblen är på plats. Jag ville utmana mig själv och har valt att använda mig av två trumslagare i nonetten. Jag ville ha dubbla trumslagare för att skapa en dynamisk, mer beatorienterad, expressiv musik än mina tidigare verk som är av en mer soft karaktär med stråkar. Jag har i princip suttit och komponerat i två års tid pga coronan. Jag studerar komposition i Brisbane. Universitetet sa att jag kunde åka hem, men om jag gjorde det valet så skulle jag inte få ut min ersättning så jag blev kvar längre än planerat. Under den här perioden var min ambition att skriva och komponera men det var först i slutet av perioden pusselbitarna föll på plats och jag kände att jag fick musiken dit jag ville. Jag lyssnar mycket på singer&songwriters och indierock som Bon Iver. Målet har varit att skapa sångbara melodier och använda mitt vokabulär som är jazz och klassiskt. Under åren har jag satsat lika mycket på att komponera som att utveckla mitt saxofonspel, skrivandet känner jag att utvecklat med åren.

Hur mår den holländska jazzscenen idag ?
-Efter covid började livescenerna så saktliga återhämta sig. Flera av mina kollegor får tacka nej till jobb pga alla förfrågningar, så folk känner verkligen ett sug att komma ut och njuta av musik live igen men publiken har inte riktigt hittat tillbaka ännu, Det är ett måste att publiken hittar tillbaka till konsert och klubbarenorna annars riskerar jazzen som konstform att dö ut. Amsterdam är mer modernjazz orienterat, I Den Haag är det mer hardboprotade band som dominerar. I Rotterdam hör du mer världsmusikinfluerad jazz. Jazzscenen skulle jag säga är högst vibrerande i Holland.

Förs det många samtal i Holland kring kvinnans roll i jazzen? Samtalet pågår ständigt. Det är en process, en långsam sådan, få kvinnor är instrumentalister, sångerskor finns det gott om. Saxofonisten, arrangören och låtskrivaren Tineka Postma tillhör en av de få undantagen. Vi måste få  får fler kvinnliga musiker i högre positioner på musikkonservatorium tex . Det är fortfarande 90-95 procent män i ledande roller, något som verkligen måste förändras, men det kommer ta ett bra tag. Många talanger blir hajpade under några år men sedan försvinner de. Groving in diversity is important for jazz to survive!

Patrik Sandberg

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Relaterat

Annonser