Marius Neset & London Sinfonietta: Snowmelt

ACT 9035-2 / Naxos / Tid: 52 min.
Marius Neset ts ss, Ivo Neame p, Petter Eldh b, Anton Eger dr samt London Sinfonietta cond Geoffrey Paterson. Insp i London 16–17 mars 2015.

Det finns alltid en risk att ambitiösa projekt med jazzgrupp och symfoniorkester antingen blir pretentiösa och svulstiga eller platta och intetsägande där man spelar förbi varandra eller parallellt utan några direkta beröringspunkter. Norske saxofonisten Marius Neset lyckas dock i samarbetet med London Sinfonietta att skapa intressanta, integrerade och sammanhållna arrangemang där de orkestrerade symfoniska delarna naturligt möter de mer renodlade jazzkomponenterna både i solo- och ensembleform.

Skivan Snowmelt består av två längre sviter som sinsemellan har olika karaktär. Den längre Arches of Nature är en tempostark, omväxlande Stravinskijinfluerad komposition, där orkestern periodvis rytmiskt abrupt och stötigt möter upp jazzgruppen. Inledningen är ett soloyl i garbaresk tappning av Neset som direkt manar till uppmärksamhet, därefter rör sig sviten obändigt framåt. Delarnas programmatiska titlar som Circles, Caves, Paradise och Rainbow visualiseras stämningsmässigt i ett nära samarbete mellan grupp, solist och orkester. Det är stundtals expressivt, ibland explosivt som i Acrobatics parat med mer impressionistiska upplägg som i den sökande Paradise. Sviten avslutas med den långsamt pulserande, närmast filmiska och återhämtande The Storm is Over. Titelspåret Snowmelt har också den klara naturalistiska förtecken i upplägg och kolorering. Här blandar Neset friskt mer påtagliga jazzelement med lättsamt, flytande orkesterarrangemang lite mer av typen klassiskt jazz with strings. Här är det framförallt Nesets sopranspel som ges vida ramar och även pianisten Ivo Neame får stort utrymme. Så sammantaget tycker jag att Snowmelt är ett lyckat möte mellan två musikaliska former som inte alltid ”gifter sig”, för att låna en term från vardagsgastronomin.

Ulf Thelander