MATS ÄLEKLINT QUARTET Mats Äleklint Quartet

MatsAleklint
Recenserad i OJ 6/13

 

MATS ÄLEKLINT QUARTET
Mats Äleklint Quartet

Snabbt in, snabb tut – Landet runt – Borgholm – Faller en så.. – Nattbuss – Hur eller dur – Tulpaner av stål – Braxen – Älgskog
Moserobie music production mmpcd 090/moserobie.com / 44 min.

Mats Äleklint tb vtb p org tumpiano, Per “Texas” Johansson ts cl bcl, Joe Williamson b, Christopher Cantillo dr synth. Insp i Åsby kulturhus 26-27 jan 2013.

Betyg 4: ••••

Mats Äleklint har hörts i många olika konstellationer de senaste cirka tio åren. Med sitt starka och dramatiska utspel har han varit en tillgång i alla sammanhang. Här presenterar han dock sin egen kvartett. Jag letar i minnet, men hittar inget band i eget namn förut. Så detta kan vara en debut.

Med tanke på flera av de grupper som Äleklint medverkat i på sistone, Angles 8, Fire orchestra, Je suis, alla omfångsrika både till numerär och uttryck, så har han för det egna bandet valt ett mera hanterbart format.

Han har byggt från grunden med det fina kompet Williamson/Cantillo, som nyligen även förgyllde Mattias Ståhls trio (också Moserobie). Rytmiskt bergsäkert, men samtidigt smidigt och varierat. Som blåsarkamrat hörs Texas Johansson, för min personliga del ett trevligt återhörande efter lång frånvaro, i alla fall på skiva.

Texas spelar aningen mer eftertänksamt, jämfört med Äleklints kompromisslösa attack, och blir därmed en perfekt spelkamrat i kvartetten. Visar vilken fin klarinettist han är i flera spår!

Äleklints trombon spretar som vanligt åt alla håll på en gång och jag uppskattar hans ständiga kamp med sitt rätt bökiga instrument. Det låter hela tiden som trombonen gör motstånd och Äleklint får använda all lungkapacitet för att bemästra det. Ur denna kamp kommer ständigt intressanta idéer och innehållsrik musik. Han har även skrivit all musik på detta nya album och här har han fått till några fina melodier.

Mest snabba tempon, men någon vilopunkt finns med. Speciellt korta Nattbuss står ut med tramporgel och ett trevligt tema. Även avslutande Älgskog lufsar på i sakta mak, baserat i en bluesig basgång från Williamson. Man riktigt ser skogens konung stega fram i mjuk mossa, eller ska associationerna gå mer mot sängkammaren?

Mycket fint album från Äleklints kvatett. Rekommenderas!

Jan Strand