Mattias Risbergs Mining Magnitude the world

År 2018 fick kompositören, pianisten och bandledaren Mattias Risberg en beställning av Lindesbergs kommun. De hade just fått ett arv efter ett par, Britta och Harald Eriksson, som blev till en minnesfond som skulle främja kulturell verksamhet. Mattias Risberg fick mer eller mindre fria händer och då han växt upp i bruksorten Guldsmedshyttan i gruvområdet Bergslagen så valde han att göra något med anknytning till gruvor.

-Stripa gruva ligger nära mitt barndomshem vilket jag kom ihåg som en väldigt spännande plats. Gruvhanteringen upphörde där 1977 men strax därefter började man använda gruvan i forskningssyfte, hur man skulle kunna förvara kärnavfall i bergrummet. I början av 80-talet jobbade jag själv där en dryg månad på drygt 300 meters djup i ett projekt där vi skulle plasta in en ort, alltså en gruvgång, för att kunna läsa av vattnets rörelse i berget. Nu har Stripa gruvområde blivit en plats för hantverk och kultur. Det finns ett bryggeri och en restaurang på området och en massa spännande byggnader som står som monument över en svunnen tid. Där uruppförde vi de första fyra sviterna av ”Mining”, 2018-2022, en svit per år förutom pandemiåret 2020 då det blev ett naturligt uppehåll. I augusti i år, 2023, uruppförde vi femte sviten i Ställbergs gruvmiljö som ligger ca 4 mil norr om Guldsmedshyttan. Där har det etablerats ett konstnärskollektiv där de gör en massa spännande saker.

Varje enskild musiker sätter sedan sin personliga prägel på den musik som spelas. Ingredienser finns från jazz och klassiskt, och med utvikningar mot såväl prog som symfonisk rock, exempelvis Miles Davis, Charlie MinguS, Igor Stravinsky, King Crimson och Genesis. Med gemensamma krafter, kryddat med spontana infall och stort mått av nyfikenhet, bryter gruppen på sitt egna sätt ny musikalisk mark. Tillsammans skapar de något alldeles unikt.

Nu är du alltså aktuell med den fjärde delen i sviten som resulterat i albumet med samma namn:  Magnitude the world. Berätta om tillkomsten och hur den skiljer sig mot de tidigare verken. Vad står titlar som Pandoras Ask, Rubriks Globe och Memento Mori för?

-Till  Magnitude the world som är den fjärde delen i sviten valde jag att komponera för de  stränginstrument som finns i Mininggänget, alltså kontrabas (Dan Berglund) fiol/altfiol (Eva Lindal och Josefin Runsteen), harpa (Stina hellberg Agbac), gitarr (David Stackenäs) och jag själv på piano. Till det kom ett blåsinstrument (Per Texas Johansson) och sång (Jennie Abrahamson). Och sen tillkom det lite elektronik också, från mig och David och trummor på några av låtarna som vi spelade in i studion (Konrad Agnas). Ungefär hälften av materialet på plattan är från uruppförandet i Stripa gruvmiljö i början av september 2022. Resten är inspelat i Atlantis mars 2023 och mixat under våren av ljudtekniker David Storm och mig. Jag har komponerat allt material, både texter och musik men det finns stora ytor för improvisation där de fantastiska musikerna bidragit enormt mycket till slutresultatet.Jag kallar grupperingen ”Mining strings” vilket kan peka mot att jag i framtiden kanske gör ”Mining wind”, ”perc” eller ”voice” etc. Man behöver bygga sina egna ramverk för att få loss kreativiteten, begränsningar är bra.

När jag började komponera var jag ganska deprimerad över världsläget. Pandemin var iofs över men ryssarna hade gått in i Ukraina så min första tanke var att skriva ett requiem, en dödsmässa. När komponerandet kom i gång så tog dock musiken andra vägar så det blev inte riktigt så. Men en del material, framför allt Memento Mori, är kvar från den idén. Orden betyder ungefär ”kom ihåg döden” eller ”kom ihåg att du är dödlig” och kan ses som en påminnelse om att allt har ett slut. Pandoras ask, öppningslåten, bygger på myten om Pandora som fått en ask av Zeus som hon inte fick öppna. Naturligtvis gjorde hon det ändå och ut flög alla världens sorger och sjukdomar, en parallell till gruvhanteringen och jakten efter fyndigheter helt enkelt. Människan verkar ha en önskan att öppna, att dissekera, oavsett vad man riskerar att upptäcka och/eller släppa ut.
Rubiks Globe, kretsar kring temat om hur man kan ”importera” stora mängder arbetskraft ena dagen, när det finns gott om jobb, och i nästa stund, tex i lågkonjunktur, skrika om att de ska ”åka hem”. Min mor är själv en krigsflykting och kom till Sverige från Finland under andra världskriget. På den tiden hade finnarna ungefär samma status som muslimer har nu i Sverige och även när jag växte upp på 60 och 70-talet kändes fortfarande en tydlig statusskillnad mellan svensk och finsk som säkert ännu inte är helt utraderad. Låttexten är på finska trots att musiken har tydliga orientaliska influenser, jag ser en koppling där. Låtnamnet  Rubiks Globe refererar naturligtvis till  Rubiks kub, de där kuberna man satt med en gång i tiden och försökte få samma färg på respektive sida. I dagens samhälle är det många som lobbar för att människor med en viss hudfärg ska vara på en viss sida av jordklotet.

I samband med att skivan släpps den 24/11 blir det också premiärvisning  i Stripabryggeriet av en filmatisering av musiken. Filmen tar avstamp i uruppförandet men letar sig snart in i diverse postindustriella miljöer. Klara Hodell Risberg skådespelar i filmen som är gjord av David och Anders Storm i samråd med Mattias Risberg.

Nästa år är planen att del fem ska framföras och även resultera i en skiva. 29 maj spelar Mining på Fasching med ett XXL-band, 15-16 pers. Det blir som en resumé av vad som gjorts hittills och med en liten framåtblick. Dagen efter, 30 maj, spelar bandet på Nef/Valand i Göteborg. (läs skivrec. under Skivor på orkesterjournalen.com) samt en tidigare intervju med Risberg i JAZZ nr 1 # 2022)

Patrik Sandberg