MEL TORMÉ The many sides of Mel Tormé

MelTorme
Recenserad i OJ 6-12

 

MEL TORMÉ
The many sides of Mel Tormé
Cd 1: Mel & the Mel-Tones and Artie Shaw 1944-1947
Cd 2: Mooney, Barbour, Burke and the Hit Parade 1947-1950
Cd 3: California suite, Hefti and Pellegrini 1949-1954
Cd 4: Standards with Paich and Billy May 1954-1960
100 spår på 4 cd.
JSP Records/Plugged/total tid: 310 min.
Mel Tormé voc med orkestrar under ledning av bl a Sonny Burke, Artie Shaw, Hal Mooney, Pete Rugolo, Neil Hefti, Al Pellegrini, Marty Paich och Billy May.
Insp från 1944 – 1960.
Betyg 3: •••

Mångsidige Mel Tormé föddes 1925 och dog efter en stroke 1999. Han var något av ett musikaliskt underbarn och debuterade redan som 4-årig sångare med You’re driving me crazy kompad av the Coon-Sanders Orchestra på en då välkänd restaurang i Chicago. Under sin karriär var han också verksam som kompositör, dirigent, trumslagare, pianist och skådespelare.

Hans röstläge har beskrivits som ”hög baryton” och hans sångstil gav honom smeknamnet ”The velvet fog”. Man kan uppleva honom som närmast perfektionist vad gäller intonation, frasering och rytmik och han har kallats ”A singers singer”. Även om han hamnade i skuggan av Frank Sinatra, hade han ett imponerande antal låtar på de amerikanska hitlistorna.

Ur ett jazzmusikaliskt perspektiv kan han jämföras med Sinatra: snyggt inramad dans- och underhållningsmusik med mer eller mindre påfallande jazzkomponenter. Bådas repertoar var säkert förankrad i The Great American Songbook med en spännvidd från Ellingtonkompositioner till enkla popdängor.

Den sofistikerade stämsången i Tormés vokalgrupp The Mel-Tones har säkerligen varit en förebild för många senare projekt i denna genre och ensemblen hörs på hälften av spåren på första skivan. Cd 3 inleds med The California suite, ett ambitiöst projekt av Tormé, där the Mel-Tones, Peggy Lee + kör och orkester under Hal Mooneys ledning framför en brett upplagd och 30 min lång musikalisk hyllning till amerikanska västkusten.

The golden west, We think the west coast is the best coast, Coney Island och The Miami waltz är några av styckets elva satser. Skivans sista låt är hans mest kända alster; Christmas song. Tormé som säker scatsångare, där han citerar boplåten Good bait, kan höras i Bernies tune på cd 4 och spår 13 – 24 från 1959 är hämtade från en lp med latinamerikansk repertoar och välskrivna arrangemang av Billy May. Tormés kromatiska slalom i Frenesi är imponerande.

Den fjärde volymen är i mitt tycke mest hörvärd med avspänd sång och May och Marty Paich som arrangörer. Den senare släpper också fram några välspelande, men inte namngivna saxsolister. Den här samlingen håller hög kvalitet och flera spår är värda ytterligare en stjärna. Tormés sälvbiografi, It wasn’t all velvet, utkom 1988.

Ulf Adåker