Mer gruppkänsla och tempo, Inge Petersson

 

Onsdagen den 25 november var det premiär för Malmötenoristen Inge Peterssons  första grupp i eget namn. Enkelt nog kallas den Inge Peterssons kvartett och repertoaren var alldeles ny och i sin helhet skriven av bandledaren själv.

Plats för spelningen var studio 7 på Sveriges Radio i Malmö och den ingår i en serie jazzkonserter under rubriken ”Studio 7”. Konserten, ett samarbete med Jazz i Malmö, bandades följaktligen och enligt producenten Ulf Rådelius skall den sändas i P2 den 19 januari 2010.

Inge inledde a capella på tenorsax i ett nummer kallat ”Axl”  tillägnat sonen Axl. Kvartettens övriga medlemmar anslöt efterhand i detta lite ragainspirerade stycke som  så småningom uppgick i  konsertens andra nummer, ”Gone”, skrivet till minne av människor som försvunnit för att aldrig mer komma tillbaka. I ”Aqoustic” hade basisten Mattias Hjort uppdraget att inleda .Rätt snart blev  de fyras inspiration uppenbar. Wayne Shorters och därmed också Weather Reports andar svävade lätt över scenen. ”Like Clouds” kunde man säga. Konsertens fjärde nummer hette också så och här spelade Inge stortonad och mäktig sopransax.

I ”Swing” inledde percussionisten Tina Quartey med  långa slagverksövningar.  Det blev ett bra nummer försett med latinokryddor och med ordentligt med jobb för hela kvartetten.

Efter paus blev det gitarristens tur att soloinleda i ”First Voice”. Inges idé är tydligen att varje musiker skall få var sitt nummer med ordentligt med utrymme för att presentera sig. Peter Tegnér med sina gitarrer/syntar stod nog f ö för kvällens starkaste och mest vågade soloinsatser.

För kvällen hade Inge Petersson bjudit in vokalgruppen Andetag för att gästsjunga i Karin Boyes ”Önskan”, tonsatt av Inge P och  Bulgo där  publikens enda soloapplåd denna kväll gick till  Tina Quarteys fina korasolo

Sammanfattningsvis tycker jag att kvällens konsert,  som ofta numera är fallet när yngre och välskolade jazzmusiker är på scen var mer än godkänd. Vad jag emellertid  saknade  var den där riktiga gruppkänslan  och ett mera påtagligt tempo i upplägget. Men ansatser fanns, i ”Aqoustic” och ”Deuce”. Konserten var också lite spretig och något försiktig. Inte undra på att publiken inte visste om den skulle våga applådera solon eller inte. Nu kom förvisso applåderna  ändå, mellan numren och med besked.  

Det här var en i dubbel bemärkelse premiärspelning, nytt band, ny musik och med radions mikrofoner överallt det måste man ju komma ihåg när man kritiserar.

Jag ser fram mot att möta Inge Petersson kvartett igen. I en lite tightare version.  

Inge Petersson kvartett

 Studio 7 Sveriges Radio Malmö, 24 november 2009 

Inge Petersson saxar, bcl, Peter Tegnér g, elekronik, Mattias Hjort b, Tina Quartey perc.
Gäster: Diana Nuñez, Inger Ohlén Reingold, Lena Jungmark, Helen Melin, röster